lördag 26 februari 2011

Inte bra...

...ultra idag visade endast en liten pöl m vatten vid bebis huvud o ngn liten till kanske men knappt ngt vatten alls. Dr sa att vi ska fokussera på det som är positivt o det är att bebis försöker röra på sig o att han har vatten i urinblåsan vilket tyder på att han kunnat dricka. Dock verkade hon ganska bekymrad över att huvudet nu ligger långt ner i bäckengången... Snälla snälla bebis. Stanna därinne några veckor till!!!
Alla läkare säger olika men enl överläkaren jag träffade idag tar man inte ut några bebisar före v 34. Trots att det inte finns vatten. Förutsättningarna är ändå bättre därinne än utanför!

Känner lite panik över att mamma ska åka hem ikväll o jag åter bli ensam o snälla svärmor ska nog hjälpa till m barnen hemma så daniel kan åka t mig ikväll. Daniel har jobbat idag så svärmor är redan hos oss o kunde nog stanna tills imorgon em då ngn annan får byta av innan daniel åter är hemma. Detta förutsatt att barnen är ok m det. Viktigast att de inte känner sig åsidosatta o vill de ha pappa hemma ska han självklart vara där m dom istället för här m mig. Jag överlever ändå.

Fan. Varför skulle det bli såhär?!? Jag som skulle få stor fin mage o längta e bebis o planera o greja. Som man gör när man är gravid o som jag verkligen älskat o njutit av så mkt. Dock ett ganska angenämt problem i sasmmanhanget! Har fått tens för min onda rygg. Hoppas det hjälper. O så får jag gå upp korta stunder som på toa o ett litet varv i rummet. För att jag inte vill ha sprutor m blodförtunnande. Vattnet rinner ut ändå så det kvittar. Nu är det för att inte trigga en förlossning jag måste ligga ner o vila. Suck suck suck.

Trevlig kväll på er allihop o ni bara måste ha överseende m mitt gnäll nu. Utan att få ventilera allt jobbigt kommer jag inte överleva. Jag måste få svära o skrika o vråla o gråta gråta gråta. Även om det tyvärr inte gör ngn skillnad. Sägs ju att man måste gå en mil i någon annans skor innan man kan döma el förstå andra människor o det är så sant. Jag hade aldrig i mitt liv kunnat föreställa mig att det skulle vara såhär jobbigt! O då lever fortfarande bebis. Det är ingen självklarhet att han ska göra det o födas frisk till den här underbara världen o det gör så ont.

2 kommentarer:

  1. Tänker på dej och din bebis! HOPPAS och TROR <3 <3
    Håll ut Malin!!

    // Å

    SvaraRadera
  2. Detta är ditt "rum" Malin, och här inne gör du precis som du vill. Vi lyssnar på allt, det vet du! Ångesten man upplever när ens kära åker hem, är OOOOOOTROOOLIGT jobbig. Man går verkligen helt sönder och vill bara följa med ;0( Tårarna vill liksom inte sluta rinna. Som sagt, skriv ur dej "skiten". Allt måste ut... Varma kramar från mej <3

    SvaraRadera