Tårarna kom så fort jag stängt dörren o daniel o barnen gick iväg. Jag vill inte vara här ensam! Jag vill vara hemma med mina barn o min Dajjen! Har ju liksom inget val o själjvklart är det värt det, jag gör allt för bebis just nu men ändå är det så jobbigt... Alla var trötta o hängiga när de skulle åka o Linn blev ledsen o ville inte följa med utan stanna här hos mig. Gjorde det inte lättare för mig att släppa taget precis. Skönt att det är kväll o lite att se på tv. Imorgon tar vi nya tag!
Ingen mer blödning tack o lov. Hoppas det förblir så.
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar