Idag har jag varit iväg en sväng själv o handlat lite mat medan daniel satt o gosade m Sander. Jag tror det är nyttigt för dom att få vara lite ensamma o jag mår inte dåligt av att komma ut lite heller;-) Igår när jag hade honom hos mig gick sköterskan ut o det känns lite mer som att han faktiskt är våran då när man får rå om honom själv! Sköterskan som jobbade idag, Gun, var väldigt bra o har lärt oss lite hur bebisar använder minspel o kroppspråk för att tala om att de vill vara ifred tex. När vi sköter honom ska vi alltid vara två o börja med att prata lite med honom o lägga händerna på kroppen för att han ska känna sig trygg. Inte smeka eller röra vid honom utan bara handpåläggning utan massa stimulans. En får göra det medan den andra byter blöja o vi märker tydligt att han inte blir lika stressad o sjunker i syresättning när vi gör på det viset. O tar han upp händerna för ansiktet är det ett tecken på att vi ska vänta lite o ge honom lite tid o e en stund tar han bort sina små händer igen vilket betyder att vi kan fortsätta. Otroligt att de kan tala om så mkt fast de är så små! Gun har gått en särskild kurs i detta o kan stå i timmar o observera barnen för att lära känna dom. Lite spännande tycker jag!
Pratade m finaste Sandra förut o hon hade inte riktigt förstått hur sjuk Sander har varit. Jag har haft väldigt svårt att prata om det men nu känns det mkt lättare. Konstigt hur man reagerar när sånt här händer. Jag blev liksom helt apatisk o bara stirrade rakt fram. Den första timman e dr sagt att hon inte trodde han skulle överleva grät jag knappt! Jättekonstigt men jag kunde bara inte ta det till mig o det där lilla, lilla hoppet som fortfarande finns är det man klamrar sig fast vid... Så tänkte jag med nöddop också. Om vi bestämt oss för att döpa honom hade det känts som att vi gav upp o inte längre tänkte kämpa. Är glad för att vi inte gjorde det idag. Tänk att han på lite drygt en o en halv vecka gått från att vara mer nära döden än livet till tvärtom!!! Kan inte beskriva i ord vilken resa det varit, o hur otroligt glada vi är att allt gått så bra som det gjort. Har varit skit-tufft o jävligt jobbigt emellanåt men jag skulle inte vilja byta det mot ngt annat heller. En erfarenhet rikare o vi har lärt oss så otroligt mycket genom detta. Tack allra finaste Sander för att du finns!
Som vi skrev i tidningen: VISST FINNS MIRAKEL!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar