Han ligger runt 21 % på syrgas hela tiden. Ibland får de höja ngt lite när de ska vända honom el byta blöja. Dr bestämde på ronden att han ska få ett matdropp istället så nu får han 8 ml bröstmjölk/timma i sonden o förhoppningsvis ska han inte behöva ngt mer dropp om han bara kommer upp lite i matmängd. De drog katetrarna i naveln förut så nu har han bara ett dropp i pvk i foten kvar!!! Inga mediciner alls till skillnad från dryga 15 som det var för lite mer än en vecka sedan... Känns så skönt att han inte längre har massa slangar i magen man ska hålla reda på o att vi nu kan lyfta honom lite lättare. Bara sonden som sagt, elektroderna på magen för övervakning o cpapen. Om en stund ska jag få ta upp honom o ha honom hos mig en stund:-) Läkarna o sköterskorna är otroligt imponerade av alla hans framsteg. Var ingen som kunde tro att det skulle bli såhär så fort för en v sedan! Vilken kille vi har!!!
Fick veta hans huvudmått också idag o det var inte stort. 22 cm!!! Ändå tycker vi ju att han är ganska stor. Jag väntar fortf på att prover ska tas inför mjölkdonation. De skrattar åt mig o säger att jag har hur mkt mjölk som helst i frysen o det vore så bra om det kom till användning. Dessvärre tinade en hel del under transporten igår o det han inte hinner få i sig är bara att slänga. Lite onödigt kan jag tycka men inget att göra åt.
Var över en sväng på förlossningen förut o jag blir så varm i hjärtat när personalen kommer fram till mig o gratulerar o hälsar mig välkommen tillbaka. Känns härligt:-) O så har jag kört bil idag också! För första ggn på tre månader ungefär! Blev sjukskriven ord säng den 12 jan men i slutet på jan fick jag vara uppe lite mer i 1,5 v o då körde jag väl lite. Men inte sedan dess. Var lite läskigt precis i början men det kändes snabbt som vanligt. Daniel kollade bältet tre extra gånger o höll sig krampaktigt i under färden hahahaha. Skämt o sido. Härligt att livet är lite mer normalt igen o att jag kan röra mig fritt!
Lutar åt hemfärd framåt fredag för min del men vi får se när det passar. Kan vara roligt om jag kan åka m o hämta barnen o sedan åka hem o ha fredagsmys. Gissar att jag vill åka tillbaka redan på fm på lördagen men vi får kolla upp potentiella barnvakter lite mer o se om det går att lösa. Var på föräldrafika här på sjukhuset förut. Var väldigt trevligt. En tjej där som fick tvillingar v 24+ngt sa att hon inte riktigt ville/vågade åka hem efter att ha varit på sjukhus så lång tid o jag känner lite så också. Räcker att jag tänker på det så gråter jag. Tänk - att få komma hem till min familj men att jag måste lämna vår lille bebis här...! O jag som inte varit hemma på över två månader! Känns läskigt o lite jobbigt faktiskt men förr el senare måste jag ju göra det så det är lika bra att ta tag i det. Missförstå mig inte. Jag vill hem till barnen o daniel mer än ngt annat men omständigheterna gör att det inte bara är roligt o mysigt...
Nu ska jag mysa m bebis:-)
Klart att vi förstår det Malin! Det hade vart jobbigt för vem som helst att åka hem efter en så lång sjukhusvistelse. Alltså du har ju så gott som gjort en tid i BB-huset, (Bigbrother) och efter en sån tid så tar det just TID innan allt kan kännas som vanligt igen. Sen att lämna lille Sander kommer ju självklart kännas supersvårt, men ändå - barnen där hemma förtjänar ju sin goa mamma dom med. Du får försöka tänka så. Sander klarar sej fint, det vet du ju. Å skulle nåt se ut på annat vis med honom på Tors. el Fred, Ja då kanske du faktiskt bara struntar i att åka hem. Vill bara säga att; Oroa dej inte för att vi ska missförstå nåt Malin, ingen (förutom dem som legat inne som du) kan ens komma i närheten av att förstå hur det är el känns. Vi kan bara FÖSÖKA förstå och sätta oss in i alltihop. Som sagt, gråter du när du kommer hem på Fredag så förstår nog dina nära och kära varför =) Inte sjutton är det för att du saknar själva sjukhuset i så fall, utan (vad jag tror) mer för att Sander är kvar och att sjukhuset nu gått och blivit din trygga värld och kanske den du känner dej mest "hemma" i nu. Vad vet jag, en liten gissning bara =P Alltså, detta är ju en OTROLIGT stor resa du gjort och gör, och som kommer att ta tid att bearbeta. Sen är det ju det här med graviditeten och allt strul som blev kring den. Klart du måste sörja den där vanliga graviditeten, UTAN strul, och massa blödning + oro. Det är ju så himla många grejer med detta Malin. Att komma hem kommer säkert väcka en hel del minnen. Det kommer att ta tid innan allt blir "som vanligt" igen, men det kommer att bli bra, det blir det. Barnen kommer ha massor av goa kramar till dej och gråter du så är det nog okey det med. Bara man pratar om de så dom förstår. Herre Gud, för mej räckte det ju med en futtig vecka till Rhodos (utan familjen) för att bli gråtig när jag kom hem. Du ÄR verkligen inte konstig Malin. Stor kram från mej, bruden som skriver lååååångt, rörigt och mkt =) Hoppas jag inte seglade runt allt för mycket nu bara... =)
SvaraRaderaJa du Malin, din minsting Sander kommer nog ingen någonsin att kunna sätta sig på skulle jag tro. Jisses vilken kämpe han är...han har ju trotsat alla odds hela tiden. Det är en makalös liten kille, som jag ser fram emot att få lära känna i framtiden :) Caspian satt mellan Thyra och Linn idag när de åt mellanmål (jag hämtade lite tidigare) och de såg jätteglada ut. HEEEEEEEEJ sa Linn och skrattade med hela kroppen. Sötnosar!!
SvaraRaderaMalin o Tanya: Tack för era fina rader. Blir så glad när ni skriver!
SvaraRaderaKram på er!