...är så vansinnigt trött!
Allt har gått bra idag. Sander ligger i cpapen med syrgas på mellan 23-28 % ungefär. Vi andas 21 % så det är inte så mkt som ni förstår!!! Har kräkts en del under dagen men det har varit ganska lugnt m det ikväll. Han behöver komma upp i matmängd nu så vi hoppas han snart slutar m det. Får ju näring via dropp i navelkateter men de har suttit där över en v nu o är en infektionskälla så helst vill man ha bort dom. Går nog inte ännu eftersom han inte äter mer än 20 ml/mål så imorgon när de rondar ska de prata om vad de ska sätta för "nål" istället. Stod kvar på samma vikt ungefär o på fm har de mätt honom. Han är lång! Hela 44 cm! Huvudmått har jag inte hört men det är nog inte så mkt...
Daniel har åkt hem t barnen o jag ligger återigen ensam i en hård säng på ett sjukhus. Längtar efter barnen men har bestämt mig för att åka hem i slutet på veckan o sova hemma en natt. Lite delade känslor inför det men barnen därhemma behöver mig mer än Sander just nu. O så fort han kommer ur kuvösen till vattensäng kommer han kräva mer av mig/oss o då blir det inte så lätt att åka hem så jag får passa på nu. Är ju trots allt över två månader sedan jag sist var hemma så det kan behövas:-)
Har varit en fantastisk helg iaf o jag är så otroligt glad o tacksam att allt vänt så fort o att vi nu är här. Ett steg närmare hemma!
Sov gott!
Vad underbart att lille Sander gör såna stora framsteg!! Fort har det gått! Är så himla glad för det!!! Bra att ni kommit närmare hem! God natt min vän!!
SvaraRaderaHej Malin. Jag har inte skrivit någon kommentar på ett tag men jag lovar att jag varit inne här och kikat FLERA GÅNGER VARJE DAG för att se hur det går för er. Jag blev så ledsen när han inte mådde bra och när jag läst om er svåra tid har många av mina känslor kring Signes födelse kommit upp till ytan och det har varit jobbigt och nyttigt.
SvaraRaderaDet är hur som helst underbart att se att er lille Sander kan slå så hårt även i ett extremt underläge. Vilken fighter!
De hårda sängarna på NÄL känner jag mer än väl till. Jag brukade ta madrassen från extrasängen och lägga på sängen när jag sov ensam. Något bättre…
När det gäller det där med att åka från sjukhuset så lyder mitt bästa råd att TA CHANSEN! Även om jag lipade illa när jag åkte från Signe för att vara hemma med Alvin eller kanske bara göra något på egen hand ett par dagar så var det helt nödvändigt att åka ifrån. Sjukhustiden är nedbrytande, så är det, och en förutsättning för att du ska klara den är att du får tanka på frisk luft emellanåt. Och sjukhuspersonalen kommer att stödja dig i det för de vet också att det är nödvändigt. Det hände mer än en gång att jag blev ”hemskickad” av en klok sköterska eller läkare när de såg att jag var på väg att brista och jag visste ju att de kände Signe utan och innan och skulle ta fantastiskt väl hand om henne. Bättre barnvakter får man ju leta efter. :-)
Jag skickar all värme som webben kan uppbringa åt ditt håll och hoppas att du kan sova gott, trots den hårda sängen.
/Lina (Linas liv i limbo)
Så skönt att läsa att allt går åt rätt håll! Jag läser och håller tummarna för er varje dag!
SvaraRaderaMin son låg på NEO i ynka 10 dagar när han föddes, men jag var under de där 10 dagarna tvungen att ta mig ut från sjukhusområdet ett par gånger, för att andas "frisk" luft och se något annat. För att man ska orka måste man även ta hand om sig själv. Tycker du gör helt rätt som åker hem och sover hemma, få lite andrum och sova i sin egen säng.
Rätt tänkt Malin! Passa du på att åka hem en sväng medan du kan. Barnen kommer bli SÅÅÅ glada där hemma =) Sander går det ingen nöd på nu, han har som sagt de finaste "barnvakterna" där borta och är i väldigt trygga händer <3 Skönt att få "hem" er igen i alla fall. Många kramar till våra kämpar.
SvaraRadera