Hahaha! Bara för att de beställt syrgas o fixat o donat så bestämde han sig igår för att han inte längre ville ha den. Så nu har han varit utan sedan kl 18 igår o syresätter sig toppenbra:-) Har ju varit såhär förut o syrgasen kommer säkert behövas igen men det känns så underbart att veta att han klarar sig utan ibland!!! En möjlig orsak till att han behövde den igen e att ha varit utan i 6 dyggn kan vara att han då blev av m cpapen o har vi tur flyter det på utan syrgas nu! (även om jag inte vågar hoppas på för mkt)
Var m på ronden idag o dr sa att vi förmodligen får åka hem till helgen!!! Vi ska bara lära oss alla mediciner o så sen är det fritt fram!!! Åh så spännande o roligt det ska bli samtidigt som det känns ganska läskigt... Men det kommer bli superduperbra. Som jag skrev igår känner vi Sander vid det här laget o är vana vid att ta hand om honom.
Igår ifrågasatte jag hur de ska göra m magnetkameraundersökning på Sander o läkarna skulle diskutera saken. Det görs rutinmässigt på alla barn födda före v 30+0 så sander får inte göra det via automatik. Jag har dock känt mig orolig för huruvida den låga syresättningen han hade de första timmarna har påverkat honom o hans hjärna o därför lagt in extra önskemål om att få göra undersökningen. Han utsätts inte för ngn strålining o får bara lite lugnande så han sover så det är inte skadligt för honom på ngt sättt. Läkarna har sagt att de inte är särskilt oroliga för att ngt skulle hänt men nu fick jag som jag ville o han ska få genomgå undersökningen. O nu blir jag ännu mer orolig för att det ska vara något!!! På ultra har det sett fint ut men där ser man inte om det varit syrebrist utan bara blödningar o sånt. Skulle allt vara bra på magnetundersökningen (vilket vi hoppas o håller tummarna för) skulle en sten lätta från mitt hjärta men å andra sidan, visar det några förändringar kommer vi hänga upp oss på det. O även om där syns ngt behöver inte det betyda att vi kommer märka av det så det är ett litet dilemma att veta hur vi ska hantera det isf. Vet inte när undersökningen kommer göras men det blir väl inom några v gissar jag då det brukar göras vid fullgången tid.
Ska göra en andra undersökning på hans ögon nu i veckan o så ska de göra ultra på höfterna. Det gör de alltid här men inte på så många andra sjukhus. Både ögon o höft är rutin så det är inget konstigt med det. O när allt det där är gjort ska vi väl vara redo för hemgång som sagt. Han äter ju bra o allt flyter på så i dagsläget finns inga hinder bara vi får ordning på det praktiska m syrgas o så. Igår vägde han 2696 g! Vi kommer ju komma hem med en relativt normalstor bebis ändå:-)
Kan verkligen inte fatta att det här är sant. Att vi ska få komma hem. Att hela familjen ska bli samlad. Det känns så himla overkligt. Ofattbart. O alldeles, alldeles underbart...! Nu håller vi tummarna för att inget annat tillstöter o att vi får komma hem till helgen!
(o så måste tummar hållas för magnetundersökningen såklart. Det får bara inte vara ngt fel i hans lilla hjärna. Låg ju runt 30-40 i saturation flera timmar i början men enl dr går blodet alltid t hjärnan först o de är som sagt inte så oroliga. MEN att de väljer att kolla det talar ju ändå för att de inte vågar chansa)
Vid frukosten idag satt jag bredvid en mamma som fått tvillingar. Hon har en 3-åring sedan tidigare o väntade nu en pojke o en flicka. Ganska tidigt upptäckte dom att flickan inte växte lika bra som pojken men det var inte förrän v 28 de misstänkte att ngt var galet. Flickan hade massa fostervatten som de fick tappa ur en gång i veckan (hon kunde ju delat m sig till mig hahaha) o de bestämde sig för att göra fostervattenprov. Som visade att flickan hade Trisomi 18. En sjukdom som nästan alltid leder till döden. O så, i v 32 tror jag hon sa kände hon inte längre flickan röra sig i magen o hon hade dött. En v senare satte förlossningen igång o pojken vägde 2800 g o flickan 800 ungefär. Igår la de henne i kista o nästa vecka ska de ha begravning. Det är så vansinnigt sorgligt. O orättvist. Jag lider verkligen med dom. O blir än mer tacksam för mina underbara fyra goa små barn. Livet är sååå skört o det gäller att njuta av det så mkt man bara kan!
Får se o höra en hel del jobbiga saker här. På såna här ställen samlas alla sorters människor. En familj som fick åka hem igår hade en son på 10, en dotter på 16 mån (!!!) o så fick de tvillingar varav den ena hade Downs Syndrom... Ni kan tro att de kommer få det tufft. I jämförelse ska jag väl inte klaga;-)
Nepp. Nu måste jag duscha. Sedan amma o ha samtal m sköterskan om mediciner. Natten har vairt superlugn o S har ätit var tredje timma o sovit inne hos mig hela natten. Kl 7 ringde jag på kl o bad om inhalation men ingen kom o vi somnade om igen. Så han ska få det nu istället. Har tröttnat på att behöva tjata om såna saker! Mediciner måste ju ges de tider det är sagt. Aja. Snart får vi sköta det helt o hållet själva o det ska bli sååå skönt:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar