Nu får det vara nog...

FAN! Märks att jag har en hel del agressioner inom mig för jag har börjat svära. Mycket o ofta. Det gillar vi inte men kanske är det effektivt när det gäller att bli av m massa skit;-)

Nu menar jag faktiskt FAN! på riktigt idag. Ringde hit på fm när jag varit hos psykologen för att kolla hur Sander mådde o hörde direkt på sköterskan att det var ngt. Det är väl okej... sa hon lite svävande. Han hade legat på runt 30 % syrgas hela morgonen o fm o gjort några dippar. De kände att det inte riktigt var som det skulle o paniken steg från 10-100 på en millisekund. Kan han inte bara få må bra. O bli frisk. O växa o blir stark o få komma hem o bli en stor fin kille... De har ju hela tiden pratat om alla bakslag som är när man har prematura barn men det gör det inte lättare när de väl kommer tyvärr. Blir lika panikslagen varje gång...

Vi åkte hit o när vi varit här lite gjorde han en dipp igen o det var svårt att få upp honom igen o han låg en stund med 59 % (!!!) syrgas o saturationen var ändå bara runt 80. Skitjobbigt att bara kunna stå bredvid o inget kunna göra. Ssk bad dr komma in o ta sig en titt o hans diagnos blev troligen ngt virus. Sög rent i näsan men där fanns inte mycket men vi får vänta o se vad som blir av det. Nya prover ska tas o så får vi se vad de visar. Hb hade sjunkit från 144 till 119 senast de kollade men det är väldigt vanligt att de sjunker mycket när de är runt 1 månad vilket ju Sander är precis idag! På proverna idag kollar de bl a om han börjat bilda nya blodkroppar själv eller om han kanske kommer behöva blod. Men dr trodde inte att det är orsaken till hans dippar o ökade syrgasbehov idag. När han undersökte honom masserade han magen o ut kom en hel del gaser men det verkar kanske inte vara det heller som spökat. Förvisso har han legat på runt 28 % den senaste timman typ o inte dippat så mkt men vem vet. Är väl bara att vänta och se. Dr verkade inte så hysterisk iaf o sa att han inte alls ser den katastrofen som jag ser. Finns en del att ta till om det är förkylning även om man inte har ngn antibiotika el så mot det. Kanske får han inhalera om han blir tät, få cortison, ökat tryck i cpap o ökad syrgas. Men som dr sa. Där är vi inte än o det är ingen idé att ta ut massa tråkigheter i förskott.

Har pratat m "chefen" ang A o B o hon var välidgt bra i sitt bemötande. Har redan varit i kontakt med de båda men skulle prata med dom lite till. Jag kände att hon tog oss på allvar o verkligen lyssnade o underströk att de inte tycker att det är ok att det gått till såhär. O jag sa att jag mest är skitsur på B just nu som ljög mig o ssk rätt upp i ansiktet, o som inte ens försökt kontakta mig o förklara o be om ursäkt som A ju faktiskt gjorde. B ska jag ge onda ögat varje gång jag ser o är det nån som är långsint o jobbig att bråka med så är det jag så hon ska nog få hahahaha! Skämt o sido. Orkar inte med sånt trams o känner att jag fått fram det jag ville t chefen o lämnar det nu.

Var mysigt att få sova hemma inatt även om tiden gick så fort o vi inte hann ses så mycket som jag hade önskat. Bara Sander blir stabil igen ska jag åka hem en tur till. Får passa på så länge jag inte ammar. Ju fler bakslag som dessa, desto längre tid får vi väl tillbringa här o just nu känns det som en omöjlighet att han nån gång ska kunna komma ur cpapen o vi få ha honom hos oss på rummet. Men så småningom piggnar hon nog till. Det måste vi tro. O det får helt enkelt ta den tid det tar!