Återseende!

Sprang precis på en läkare i dörren. En läkare jag tänkt mkt på. Marie heter hon o det var hon som kom in o berättade hur det var m Sander ngn timma e han var född. Det var hon som sa orden jag ältat om o om igen. Att hon inte trodde att han skulle överleva. Då upplevde jag henne som lite kylig, o svår men idag var hon helt annorlunda o jag blev så glad över att se henne! O hon blev nog lika glad som jag. Det sa hon gång på gång. O berättade att hon tänkt på oss. O att de är så glada när de har fel i såna här lägen. Hon sa att hon blev alldeles varm i hjärtat när jag berättade o jag såg på henne att hon verkligen menade det. Åh så skönt det var att få se henne igen. Har försökt plocka fram hennes ansikte i minnet men inte lyckats, kunde bara höra hennes röst o hennes ord men nu när jag såg henne kände jag igen henne direkt. Var nog bra att få det där mötet för att kunna gå vidare. Nu har jag liksom pratat med henne i ett trevligare sammanhang o hon är inte längre förknippad enbart med det dåliga, hemska, fruktansvärda, jobbiga. Tänk att hon ju också varit med o räddat livet på vår son. Vår Sander. Vårt mirakel. Kan inte tacka henne nog för det o när jag sa TACK! blev hon lite generad o pratade bort det genom att säga att det ju är hennes jobb. Det må så vara men utan dom hade inte Sander varit i livet idag. Nästa gång jag ser henne ska jag ge henne en stor kram:-)

Nu är det hög tid att sova. Klockan är snart 24. Sov gott!

P.S. Sander har varit ur cpap många timmar i rad nu. O så har han tagit ett bad. Det var väl lite sådär tyckte han. Skojade om det o sa att han ju faktiskt inte är van vid vatten som "normala" bebisar. Han har ju inte haft ngt vatten omkring sig sedan v 21 hahahaha! Får se hur natten blir men jag gissar att cpap kan behövas en stund. Bättre det än att han pressas för hårt. D.S




Väldigt dålig film då jag använde mobilen men det får ni ta!