onsdag 13 april 2011

9 VECKOR SEDAN VATTNET GICK!!!



Helt galet ju! NIO VECKOR!!! Är så himla glad för att det gått såhär länge:-) Idag är det också 7 veckor sedan jag blev inlagd i göteborg... Tänk att jag inte varit hemma på 7 veckor! Inte klokt ju. Knappt jag minns hur det ser ut hahahaha.


Ligger m ctg nu o jag ser inte skärmen o har inte koll på läget men tror det är ok. Hörde en liten dipp förut men det gick upp lika fort igen o var förhoppningsvis inget konstigt. (kurvan på bilden är från igår) Har sovit ok inatt. Hade lite ont i magen igårkväll då bebis låg långt ner o tryckte men nu har han nog ändrat läge igen o det känns mkt bättre:-)


V 30+1 idag. Vid 17:30 kommer Karin o hälsar på mig. Ska ta en sväng ner t lekterapin o se om timmies bandyklubba är kvar där o en tur t apoteket annars har jag tänkt slappa idag o se på film o vila. Imorgon inget inbokat heller o fre får vi se om daniel o barnen kan komma el om det blir vårbruk. Lördag ska jag o Marie-Louise gå på bio iaf. Ska bli kul! Mindre än två v kvar tills det är helt ok om bebis kommer!!! (kommer inte känna så då utan vilja att vi går ytterligare två veckor...) Om han nu inte redan kommit då. Har förstått att det liksom bara sätter igång rätt som det är. Ingen direkt förvarning så vem vet?!? Frågade Elisaabeth om en ev igångsättning igår o hon var som jag trodde inne på 34 fulla veckor. Hon sa tom att om allt ser bra ut o jag inte har några tecken på infektion kanske man kan tänka sig att jag ska gå någon vecka till... Nej tack säger jag spontant nu men det kanske har ändrat sig till dess. Ju längre tid i magen desto mindre tid på Neonatalen!

1 kommentar:

  1. Hej!
    Visst är det helt galet att inte vara hemma på så lång tid! För mig blrv det totalt, med neo-tiden, 3 månader som jag var borta hemifrån. Var hem en natt här eller där för att få sova med stora tjejen men det krävdes lite planering med personalen på neo. Var såå konstigt att komma hem, man kände sig som en främling i sitt eget hus och Caisa hade svårt att närma sig mig, jag fick aldrig natta och pappa fick inte lämna huset. Stackars liten :-( Samtidigt var det oerhört svårt att vara borta en natt från lilla tjejen som låg i kuvös. Man slits så mycket emellan. Hoppas att du kommer få ha barnen hos dig lite på neo nu när det inte är vinter och hög infektionsrisk.
    Ska snart försöka maila tillbaka, blir alltid lika tagen när jag läser din blogg. Är som om du sätter ord på de känslor jag hade.
    Stor kram! Carolin (fr FL)

    SvaraRadera