onsdag 13 april 2011

Besök av barnläkare.

Som inte gav särskilt mkt. Ingen kan ju svara på hur det här ska gå. Hur mkt jag än vill det. Jag ältar o ältar o håller på att bli tokig snart! De är väl ändå ganska positiva men som de säger kan man aldrig ge några garantier (inte vid en "normal" kompikationsfri grav heller). Man har sett fall där barnen inte klarar sig men för det mesta går det bra. O det gäller ju oss alla! Även om inget ser annorlunda ut innan händer det att bebisar dör i magen el får syrebrist under förlossningen, föds m handikapp el sjukdomar man inte kunnat förutspå, får hjärnblödningar eller vad det nu kan vara... Livet är så otroligt skört!!! I de fall barnen inte klarar sig vad gäller långvarig vattenavgång brukar det hursomhelst ofta röra sig om andra komplikationer såsom att de tex saknar njurar o därför inte kan producera vatten men vi har ju sett att vår bebis dricker o har full urinblåsa o det ska inte vara ngt sånt fel. Bara otur att jag fick blodförtunnande medicin för att förebygga missfall som orsakade blödningar o som i sin tur förmodligen är anledningen till att vattnet gick... Inget jag ältar hursomhelst. Hade jag inte tagit medicin o fått missfall kunde jag varit bitter över det. Livet är som det är o blir som det blir. Det är bara att åka med o hoppas på det bästa! Tänk på det. Var glada över allt fint livet har att erbjuda istället för att oroa er över sånt som kan hända men som förmodligen aldrig kommer göra det! Ha en bra dag!

2 kommentarer:

  1. Måste bara skriva igen att du har för goa barn. De kommer in på förskolan med leenden och man smälter.
    Hej Mirja! säger Linn och skiner med hela ansiktet. Då säger jag: Va du är härlig Linn! Du är ju alltid glad din lilla tok Fia. Då Skrattar hon ännu mer:)

    Caspian kommer in med tutten i munnen och så säger Ann-Kathrine lite " busigt": Vad har du i munnen Caspian? Då tittar han på mig och ler och på sitt eget lilla vis säger han: hmpf och så tar han ut den och skrattar:)

    När vi skulle äta idag satt jag brevid Caspian. Till hans stora glädje var det makaroner och mindre glädje skinksås. Han tar makaroner och när jag frågar om skinksåsen skakar han på huvudet. Jag säger att jag lägger lite i hörnet men då skakar han på huvudet. Efter tre portioner är det bara skinksås han vill ha:) Matvrak till kille det där:)

    Hoppas du går dina veckor ut! Förstår att det är skitjobbigt och jag blir påverkad över det du skriver. Känner igen det där du skriver om avsked. Det är det värsta jag vet också och när ens barn skriker efter en är det inte lätt att vara stark och mamma. Men du närmar dig slutet och du kommer åter få vara med din familj.

    Lycka till Mirja

    SvaraRadera
  2. ÅH! Vad jag skrattar när jag läser det du skriver Mirja! Kan verkligen se det framför mig! Busiga lilla goa Linn o härliga Caspian som inte pratar utan nickar/skakar på huvudet o säger "hmpf". Det gjorde han när de skulle åka härifrån också. Jag frågade om vi skulle säga hejdå o han bara skakade på huvudet o sa näh. Hans sätt att visa att han inte ville åka ifrån mig... Visst är han ett matvrak!!! Ibland undrar jag var han gör av all mat;-)
    Tack för din fina kommentar. Blir så himla glad när ni skriver några rader!
    Kram

    SvaraRadera