Blandade känslor!

Ibland har jag hur mkt ork o kraft som helst att kämpa ännu, lite mer - men ibland känns det som att jag vill ge upp. NU. O låta bebis födas på stört. Jag vet ju att det inte är det bästa för bebis, o det är väl det som får mig att fortsätta kämpa lite till varje dag. Men va fan. Jag har inte hur mkt energi som helst. Snart måste vi se änden på det här. Det är ju inte så länge kvar men 3,5 v kan vara en hel evighet när man redan tillbringat så lång tid på sjukhus. De säger att det är väldigt sällan de får sätta igång förlossningar vid vattenavgång o att det kan bli närsomhelst men så har de ju sagt ända sedan v 21... Förnuftet säger mig att jag ska gå till v 34 men ibland när allt bara känns jobbigt vill jag att det ska sätta igång idag. O då får jag dåligt samvete för att jag känner så. Jag längtar efter bebis o ser fram emot att få träffa den lille krabaten. O jag hoppas naturligtvis att det dröjer några veckor till. Framförallt hoppas jag att han är så frisk som det bara är möjligt!

I början i göteborg förberedde jag mig varje kväll på att jag skulle kunna vakna av värkar o att allt skulle sätta igång men ju längre tid som gått desto mindre tänker jag på det. Borde ju vara tvärtom! Att jag mer o mer ställer in mig på förlossning nu när det snart kan vara dags! Är inte ett dugg förberedd. Är rädd att jag kommer bryta ihop o bli ledsen när det väl drar igång. O det får jag väl bli. Men jag får inte tappa kontrollen. Inte likt mig å andra sidan. Jag brukar vara fokuserad när det väl gäller men här är så mkt rädsla inblandat o jag vet inte hur jag ska hantera det... Tur att jag fött tre barn utan problem innan så jag vet vad det vill säga. O att jag fått göra det där underbara tidigare med nyfödd varm liten bebis på bröstet. Den här förlossningen kommer inte bli likt de andra på ngt sätt men jag har kommit till insikt o insett att det inte spelar ngn roll. Bara bebis är frisk o mår bra så får det bli som det blir. Det tjänar ingenting till att jag ältar o sörjer allt jag går miste om. För det finns inget vi kan göra åt saken. Tänk istället så mkt jag lärt mig av det här! Inget ont utan att det för nåt gott med sig. Det har jag fått lära mig den hårda vägen...

Har snart sett hela första säsongen Greys Anatomy. Har inte fått nåt vettigt gjort på hela dagen. Inte ens varit ute i det fina vädret. Jag har helt enkelt inte orkat. Ska ta en dusch igen tror jag o kanske måla naglarna el nåt men orkar jag inte så skiter jag i det också. O fortsätter slappa. Det värsta är bara att man hinner tänka så mkt när man inte gör något! Bra att barnen o daniel kommer imorgon så jag får kramas o gosa o mysa o busa o får lite annat att tänka på!