Så var det bestämt. O slangen är på plats. Sander får blod. Äntligen får jag väl nästan säga. Är ju inte bara av godo det där men han har haft lågt hb så länge o varit blek o sådär o nu verkar det som att det är därför han behöver syrgas o är så trött. Hoppas verkligen att det är så enkelt. Alla andra prover var bra som tur är. Han hade syrgas i tratt förut men nu har han haft det i grimma hela em. Den är förvisso nästan avstängd emellanåt o det är så lite han får men bra att den sitter där om det behövs. Än så länge har han klarat sig fint m grimma o har inte behövt cpap o vi hoppas det fortsätter så. För cpap vill man inte ha så länge. Den är bara i vägen o krånglig. Med grimma är vi ganska fria att bära honom o så ändå:-)
Han sover så gott nu o jag ska passa på att fixa lite att äta. Är så trött idag, o då blir jag ledsen. Så jag grät faktiskt en skvätt förut. För att jag är less. För att jag känner att det inte finns så mkt energi kvar. För att jag vill åka hem till mina tre underbara barn o min daniel. Imorgon har jag legat på sjukhus i 15 veckor. Fatta att det är lång tid. O tänk att mina barns fröknar träffar mina barn mycket mer än vad jag gör... Jag har inte träffat dom på en hel evighet. Stundtals drabbas jag av sån längtan efter dom så jag tror jag ska gå sönder. Måtte Sander piggna till inom några dagar när han fått blod o måtte han få bli frisk o fortsätta vara det. Så vi får komma hem snart. För nu har jag som sagt inte mkt energi kvar. Har kämpat så långe nu o varit under en sådan psykiskt press o kastats mellan hopp o förtvivlan så nu får det snart vara nog. Imorgon har jag faktiskt gjort en tid i Big Brother Huset;-) Då är det 106 dagar sedan jag lades in...
Malin...
SvaraRaderaTänker på dig..här kommer massor av styrkekramar...Försök att finna ngt som ger dig energi, vad som helst...minsta lilla är värdefullt...be ngn väninna att laga massor av matlådor till dig så att du slipper laga mat & tänka på det..be ngn annan att regelbundet komma med en matkasse som innehåller det som du önskar dig...allt som kan avlasta dig är oerhört viktigt just nu för att du ska orka de sista veckorna...
Har du fått erbjudande om att träffa Eva Hellekant (psykologen)? hon är mkt bra...hon kan hjälpa dig jättebra att orka...det viktigaste är ändå sov så mkt du bara kan..ta flera dagar & sov varje ledig stund...va lite eremit..förhoppningsvis ger det dig energi..
Smärtan att behöva vara ifrån dina barn är oerhört tungt att bära på...när du kommer hem så kan du krama om dina älskade barn i massor...skriv brev till dina små, låt dem skriva till dig...det kan bli riktigt spännande...Melvins kusiner skrev till honom & skickade teckningar & andra små värdefulla saker...det fick mig att ladda ny energi..att veta att andra tänkte på oss....
Nu är det väl ännu för tidigt, men dungen utanför där hjärtstigen går är full av blåbärsris..min terapi var att plocka blåbär, för mig blev det 10 l & många timmar att älta alla tankar...så fort jag var ledsen, elr arg så gick jag till skogen & plockade bär...
Ta väl hand om dig Malin så att du orkar & att din energi räcker..avlasta dig från alla måsten i ngr veckor...njut av lille Sander...
Massor av kramar till dig...
kram U
Åh! Vilken fin kommentar! Precis vad jag behövde idag:-) Jag har inte träffat psykologen här. Valde att ha en på hemmaplan som jag kan fortsätta gå till senare. Inte så lätt nu m amning o så bara... Skogen är tur att den finns. Som du skriver finns där inga blåbär än men jag går ofta ut dit när jag vill vara ifred. Underbart att komma ut i naturen o komma härifrån en stund. Läste ditt meddelande på fl o det är ju helt otroligt vad ni gått igenom! Jag lider med er! O jag menar det. Känns som att jag kan sätta mig in i paniken, skräcken, oron ni har för er lille goding. Den där önskan man bär med sig hela tiden att de ska få vara friska, besvikelsen på sig själv för att man inte kan ge dom de bästa förutsättningarna, maktlösheten, oron, rädslan för att de är så sköra o man inte vet vad morgondagen har att erbjuda...Ni har verkligen gått igenom mycket Ulrika. Glad att läsa att han är bättre nu iaf även om det tagit vansinnigt lång tid! Stor kram o tack för att du skrev!
SvaraRaderaDu är så duktig som kämpar på!!! Klart du får ha nedstämdhet ibland också och klart att du skall gråta lite ibland. Man tjänar inget på att hålla det inne för rätt som det är så spricker bubblan ändå! Du vet att din son behöver dej och du behöver honom lika mycket! Det är nog därför du kämpar på och inte bryter ner!
SvaraRaderaEn dag, om några år, när du sitter på gräsmattan och alla fyra av dina fina barn springer runt och busar tillsammans. Då kommer du inte komma ihåg allt det där jobbiga som du varit med om. Människan är nog skapt för att förtränga mycket av det jobbiga och ist se framåt!
Nog för att jag inte kan så mycket om det här, mer än det jag läser på din blogg men du har ju din fina Sander i din famn varje dag! Det är ett stort framsteg som jag förstår. Visst kämpar han på och är minst lika duktig på det som sin mor! Han verkar vara en envis liten kille och kommer att fixa det här.
Det tar lite tid och jag förstår verkligen att du längtar efter det du har där hemma. Men de är ju kvar och förstår nog varför du inte kan vara hos dem lika mycket just nu! Men snart så får du ta med dig lille Sander hem till dem och ni blir en hel familj igen. Men tills dess är det mycket envishet och kämparglöd som gäller och ni kommer klara det så bra!!!
Ibland gör han en liten U-sväng och tar ett kliv tillbaks! Men han tar ju två steg fram också! två steg fram och ett steg bak blir ju ändå ett steg framåt!!! Eller hur!!?? Ta hand om er och ge inte upp men glöm heller inte att vara ledsen och gråta! Släpp på trycket ibland! Det är du värd och är absolut ingen dålig mor för det! Alla har rätt till att vara ledsna och i synnerhet du just nu! Kram kram på dej! Du är så sjukt duktig!