En dag med Sander på Neo!

Ofta vaknar jag självmant på morgonen. Går alltid in t Sander direkt. Knappt vaken o kläderna på halv stång. Kollar läget där o hör mig för hur de senaste timmarna varit. Är det matdags ammar jag annars går jag o duschar o äter frukost om jag anser att jag hinner det innan ronden som brukar vara runt 9-snåret. Känns viktigt för mig att vara med på ronden o höra vad som sägs. Torsdagar är "statusrond" o då kollar de lite mer på bebisarna. Onsdagar mäts dom o huvudomfång tas o fredag brukar vara "bad-dag" o "sängbytardag". Då byts även cpap o sådana saker. Ställer alltid några frågor på ronden (jag är sådär jobbig ni vet som googlar o läser massa skit som jag måste fråga om det är därför de skojar om mig här o säger att jag ska hålla mig ifrån datorn;-) Har två favoritläkare L.I o P.H. Det är eg dom två vi haft mest. Det senaste har vi väl känt lite mer för den ena än för den andra men huvudsaken är att de är kompetenta allihop o det är dom verkligen! Har stort förtroende för det dom gör o litar till 100 % på att de gör det rätta för vår Sander.

På förmiddagen innan mat får Sander mediciner. Järn som han ska ha tills han är några månader pga att han är prematur, protivit el vad det nu heter, någon form av näringsdroppar som de ger alla här, d-vitamin o så får han vätskedrivande. Detta blandar vi med bröstmjölk som jag mjölkar ur för hand o så tar vi en napp till en nappflaska o häller det i o "nappar" i honom. Brukar funka super. O så ger vi honom inhalation. Sitter med honom lite upprätt i famnen med masken över näsa o mun. Tar några minuter men han protesterar sällan. Tycker nog snarare att det är skönt. Det är som att han vet att det hjälper:-)

Ofta är han inne på rummet med oss. När vi är där ligger han ofta hos oss o är jag ensam ser jag på film i datan eller så sover jag lite. Om jag hinner vill säga. Det är inte ovanligt att han skriker o jag får bära. Slangarna räcker inte så långt nu när han har fuktad syrgas så man får stå bredvid ställningen hela tiden. När d är här brukar jag åka o handla medan han är m Sander o så ska vi laga mat. Mkt färdigpizza o sånt men jag har blivit bättre på att laga lite "vanlig" mat det senaste. Äter lunch tillsammans, ammar igen o igen o vips så är klockan 15 o det är dags för Daniel att åka o hämta barnen hemma. Vet inte hur jag ska kunna beskriva en dag här för det låter som att vi har hur mkt tid som helst men det har vi verkligen inte!!! Hinner knappt gå på toaletten ju!

Eftermiddagen fortsätter som innan med blöjbyten, inhalationer, amning, o amning, o amning. E kl 18 tar vi alltid en nakenvikt o så får han järndroppar igen. O då brukar han vara lite vaken. Ofta en stund på fm o en lite längre stund på kvällen som han ligger o kikar o vänder på huvudet för att se varifrån ljudet kommer. Han hänger med förvånansvärt mkt för att vara så liten tycker jag! O så ska jag ju få i mig lite mat också. Lämnar honom oftast på rummet när jag lagar mat o springer o kollar honon då o då så han inte skriker. De ser ju liksom bara hur han syresätter sig ute på skärmen. Eller ja... de ser en kurva o blir den konstig kan de ju räkna ut att han ligger o sprattlar o kanske skriker men det är inte alltid ngn sitter o kollar utan bara lyssnar efter larmen. Som kommer lite då o då fortfarande. Men nu larmar han aldrig för att han sjunker mkt i saturation utan snarare ligger runt 90 o det är ingen fara på taket med det bara han inte ligger så i flera veckor eller månader. Målet är naturligtvis att hålla honom över 95.

Senare på kvällen brukar vi köra in honom på salen, (inte från o med nu!) han får inhalera, o jag ammar sista målet runt 23 typ o sedan springer jag o slänger mig i sängen. För att bli väckt två timmar senare av att ngn knackar på dörren. Då är det bara att hoppa upp, ta på kläder, gå in t salen, byta blöja, ev ge inhalation igen (han har det fyra ggr per dygn), amma, få honom att somna om o sedan springa t sängen. För att snart vakna av samma knackning igen o allt börjar om. Alltså. Det är ju så med små bebisar. Jag vet ju det. Men det är så mkt lättare då man är hemma!

Ofta på em/kvällen försöker jag komma ut en liten sväng o gå hjärtstigen i skogen. Då lämnar jag inte honom på rummet utan kör in honom t salen. O det i sig är en liten procedur. Då ska Sander med i sängen (bäst att skriva det så ni verkligen fattar hahahahaha). För att kunna köra honom måste vi koppla loss honom från övervakningen och från syrgasen. Så frisk är han så han klarar sig den korta stunden utan. O så ska övervaket kopplas ur från väggen o likaså syrgasen med alla slangar o sladdar... Två ställningar med skärm o syrgas följer med in på rummet o så kopplas det in där istället. Det är alltså inte bara att flytta över honom. vi kan inte göra det själva utan måste alltid be om hjälp.

Som sagt. SÅ svårt att beskriva vad vi gör, o det är så svårt att få alla att förstå att tiden inte räcker till alla gånger. Det går verklgen i ett trots att vi kanske inte gör så mkt o många ggr blir jag förvånad för att det redan är kväll. O det är ju bra. Skönt att den här tiden går så fort o att vi äntligen börjar närma oss hemgång!

Magen är lite stökig på lilla Sander o han knorrar mkt o skriker ibland. Men det hör ju också till. O han är väl lite känsligare för att han är prematur o har varit så sjuk. Det ger sig nog så småningom!

Oj så långt det blev. Om typ ingenting, Men så ser dagarna ut nuförtiden i mitt liv!