Fy fan vad jag hatar att ha ångest!!!
Vid lunch tyckte ju personalen att Sander verkade hängig o trött o blek så de tog prover. Allt var bra på dom o han har knappt haft ngn syrgas o syresatt sig jättebra. Vid 20 tog vi ut honom till mig i cpap o det gick fint men sedan tog vi ur honom ur den o la honom vid bröstet o ganska snart tyckte jag att han kändes lealös o hängig plus att vi såg tydliga indragningar. Jag frågade bsk som sa att ssk skulle komma o kolla. O när hon kom skulle vi testa att ändra läge för att se om han piggnade till men precis då bara han blev helt slapp i hela kroppen. Armar o ben liksom bara föll ut... Jag blev livrädd o sa t ssk att hon skulle ta honom, att jag får panik, han måste tillbaka i cpapen o hon la honom i sängen. Där blev han genast bättre o hon vägde honom snabbt innan hon satte på cpapen. (1900 g idag) Sedan tyckte hon kanske att han var lite slö men hon har inte haft honom innan o hade svårt att bedöma hur han brukar vara. Jag började tokgråta o mådde så jävlans skitdåligt. Jag blev så himla rädd!!! Han har aldrig gjort så förut. Sköterskan tog sig tid att prata m mig o jag försökte få reda på vad det kan vara om det inte är ngn infektion eftersom proverna var bra o hon svarar då virus... Det hade jag inte velat höra kan jag säga. Finns ju inget att göra åt det då antibiotika inte hjälper mot sånt. Tycker ändå det vore lite konstigt att han syresätter sig så bra o har bra puls utan några dippar om han vore sjuk!
De ringde dr men hon hade inte tid att komma riktigt än så vi får se när hon kommer. Jag ringde hit Daniel iaf o mamma är hemma hos barnen. Sköterskan som jobbar natt lugnade oss iaf för hon tycker han har fin färg, bra tonus, (inte så slapp) o att han verkar må fint. Vi diskuterade lite o kom fram till att det skulle kunna vara att han inte klarar att vara ur cpapen o att det helt enkelt blev för jobbigt för honom idag. Vad vet jag. Har inte haft ngn syrgas alls de senaste timman ikväll o det är ju ett gott tecken:-)
Det får bara inte vara ngt fel på vår lille Sander. Han bara måste få vara frisk o få leva nu när vi kommit såhär långt!
Måste sova. Håll tummarna hårt för att allt går bra!!!
Vi håller alla tummar vi har!
SvaraRaderaDet vet du, Malin!
Hoppas han piggnar på sig nu och kan fortsätta växa så han får komma hem till de andra syskonen som väntar där hemma!
Hoppas ni får en bra dag!
Kram