torsdag 12 maj 2011

Lite panikslagen...

Jag orkar snart inte längre. Är så vansinnigt trött på den här ständiga paniken o oron.


Proverna visade på en liten crp-stegring. Väldigt liten sådan, från under 5 till 13 men här chansar man inte på ngt o han har ju symptom så superduperdunder antibiotika har satts in. Två sorter. Var jättesvårt att sticka honom o de tog prov från huvudet men satte pvk:n i foten efter två misslyckade försök i handen. O så tog de prov gm magen för att samla urin men fick inget napp där utan struntade helt enkelt i det o behandlade ändå. Han är inte sig själv vår lille Sander. Trött o lite hängig samtidigt som han protesterade vilt när de satte nålen i foten o de sa att han var så stark. Ett gott tecken att han orkar säga ifrån o inte bara är helt slapp men jag märker ändå att han inte är som han brukar...


Har legat m väldigt lite syrgas el ingen alls under dagen men gjort några dippar. Ner t runt 70 typ o det tar lite tid innan han hämtar upp sig. Precis innan Daniel skulle åka gjorde han det igen, men ner till 58 el ngt sånt o det tog en bra stund o 30 % i syrgas innan han hämtade upp sig igen. O så gjorde han två gånger. Bsk kände på honom o sa att han liksom höll andan i samband m det. Precis när han dippat andra ggn kom dr Inganäs in o kollade läget. Han var inte särskilt orolig. Det är såhär det är med prematura barn. Inget konstigt. Skillnaden är bara att Sander mått så himla bra innan o inte gjort såhär tidigare vilket är väldigt vanligt. Han sa att vi snarare haft tur hittills o att vi nog får vänta oss några bakslag som de sagt hela tiden. Att det bara är så med bebisar. Men det gjorde inte mig ett dugg lugnare. Såhär har han aldrig gjort tidigare!!! Dessutom är han över 34 fulla veckor o det borde vara tvärtom med andningscentra o kontrollen över det.


Antibiotikan fick han runt kl 13 o det kan väl ta ngt dygn enl dr innan man kan märka ngn skillnad. Ska han hålla på o dimpa i saturation o puls ett helt dygn kommer jag ha fått ett nervsammanbrott innan kvällen det kan jag lova. O fortsätter det såhär skulle dr kolla hjärta o lungcirkulation imorgon men det känns som att han hade krävt mer syrgas o saturerat sämre om det var ngt m cirkulationen.


Fy fan. Ångest, ångest, ångest. O så var Daniel tvungen att åka hem för att hämta barnen precis när jag storgrät o var panikslagen för dippen Sander precis gjort. Lika jobbigt för honom som för mig att tvingas åka härifrån men vad ska vi göra!?! Måtte alla vara friska hemma så han kan komma tillbaka imorgon fm för jag behöver honom här nu!



Har fått mitt första kvitto för utbetalning av bröstmjölk haha. Från 27 -31 april. 8,5 liter vilket blir 1275 kr. Ganska lättförtjänta pengar skulle jag vilja påstå. Framförallt är mjölken toppen för de små bebisarna o det är huvudsaken!

3 kommentarer:

  1. Malin..Tänker på dig/er nu när Sander inte är helt kry..det är jättejobbigt när de små prematurerna blir sjuka...Ångesten är tung att bära..men tänk på att du är på det bästa stället, han får bästa vården som han behöver...
    Kämpa på Malin, det kommer att gå bra...släpp ut tårarna & gråt så ofta du behöver..det lättar så skönt då..finns flera goa syrror på 34:an..bsk: Olli, Boel, Lisbet & Gun..prata med dom de lyssnar & kan verkligen stötta...
    Vi hade stor hjälp utav dessa underbara kvinnor, de hjälpte oss att göra vår långa tid (9 månader) på neo hanterbar...
    Stora Varma Styrkekramar till dig Malin...
    Kram U

    SvaraRadera
  2. Tack! Boel har vi inte haft så mkt kontakt m förutom när vi gjort fotavtryck men i övrigt tillhör alla de du nämde favoriterna:-) Plus en hel del till. De flesta är väldigt bra måste jag säga! Lisbeth jobbar idag så jag ska hälsa henne att du skrev så. Då blir hon glad!!!
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Hoppas Sander piggnar till snart igen, du får lita på doktorn, han har ju sett såna små förr!Många tankar och kramar till er från oss!!!

    SvaraRadera