...o andra lite mindre! Den bm som just var här står inte högst upp på listan om man säger så. Hon sa att jag inte ska oroa mig så mkt. Tycker inte att jag är hysterisk på ngt sätt utan känner mig förvånansvärt lugn men efter ctg-kurvan skrämde dom mig lite o jag fick en spark i röva o lite mer inblick i hur det kan komma att bli... Då väcktes en rad nya frågor till liv som jag fösöker få svar på. Att det kan bli akut att jag får sövas o komplikationer för både mig o bebis... Man går liksom aldrig säker men jag försöker se allt det positiva trots allt. Men självklart kan jag inte blunda för riskerna o det tror jag inte heller att man ska göra!
Hon sa också att jag ska njuta av graviditeten. Hmm... Jag tillhör dom som tycker att det är fantastiskt ljuvligt att vara gravid o har längtat o verkligen tagit tillvara på mina tidigare grav men det är liksom inte helt lätt när man plötsligt kastas in i en riskgraviditet där man inte ens får gå ur sängen... Njuta... Nja... Inte helt lätt. Inte när man känner sig som en tickande bomb som man inte vet på vilket sätt den ska explodera. När det ska smälla. Eller vilka konsekvenser det kommer att få för framförallt bebis men också för mig. Njuta är nog det sista jag kan göra tyvärr o det kommer vara en stor sorg jag får bära med mig resten av mitt liv. Att jag inte fick en stor fin mage att klappa på, som jag stolt skulle visa upp för alla. Att jag inte får en nyfödd bebis på mitt bröst. Att jag inte kommer kunna amma förrän vi kommer upp mot 35 v (om ens överhuvudtaget) utan får pumpa var fjärde timma dygnet runt. Att jag inte får vara hemma o boa o gosa m de andra barnen o förebereda dom på hur livet kommer bli m litet syskon som kräver mkt tid av mig. Att jag inte få handla saker, titta på vagnar, tvätta små fina bebiskläder o lägga i lådor o göra fint... Att rummet istället kommer vara fullt m läkare när bebis föds o att vi kommer ha flera v på sjukhus... att jag inte kommer våga handla en pinal förrän jag vet att jag får åka hem m bebis som är ok... för allt är bara så jävla skit o då kan man omöjligen njuta!
Nej. Nu får jag skärpa till mig. Färdig-gnällt för idag. Hoppas jag. Har ngt väldigt positivt att se fram emot o det är att jag numera får gå t toa, dusch, matsal! Det är bra!!! O att bebis fortfarande är i magen o vi förhoppningsvis når 26 fulla veckor imorgon. Det är toppen. Långt mer än jag från början vågade drömma om faktiskt. vi har så mkt fint o läget är fn lugnt o stabilt så nu fokuserar vi på det istället!
Tillägg: Missförstå mig inte. Huvudsaken är att bebis klarar sig så bra som det bara är möjligt. Att jag sedan går miste om en del kvittar i det stora hela. Men man kanske får lov att tänka tanken iaf..!
Det är klart som fasiken att du får tänka som du gör! För det du går igenom är ju liksom ingen normal graviditet där du kan göra alla de saker du har gjort förrut och det är ju rätt så självklart att det är svårt att njuta då. Men som du redan gör så bra: Bit ihop och kämpa på så kommer belöningen och njutningen sedan, om än på ett annorlunda sätt än du tänkt dig. Styrkekramar
SvaraRadera