Fantastiska Sverige med människor som brinner för det dom gör!

Det finns dom som klagar på vården o inte är nöjda med nånting. O de kanske har rätt i det utefter deras egna erfarenheter men när det kommer till vården man får i Sverige som gravid o den neonatalvård vi har finns inte mycket att klaga på det kan jag lova. Tänk att jag har legat inne sedan den 23 februari. Nu är ju inte jag inskriven längre men jag får bo på sjukhuset ändå för att jag ska kunna vårda mitt barn. O vi får ersättning för varje resa daniel gör för att hjälpa till i vården, parkeringstillstånd, tillfällig föräldrapenning för vård av svårt sjukt barn o behöver inte ta ut av de vanliga dagarna mm, mm.

Jag fick ligga i Göteborg, på specialist-bb i fyra veckor tio mil hemifrån o för det fick vi betala 1200:- Då fick jag alla måltider på dygnet o hade underbar personal som tog väl hand om mig. Fick en egen kurator o egen sjukgymnast som gav mig gummiband o träningsprogram. Sedan flyttades jag till Näl, en resa m taxi på drygt tio mil som landstinget stod för o när jag låg här på Anten fick jag också all tänkbar hjälp. Finns en barnmorska jag känner att jag inte gillat alls men i övrigt har de flesta varit helt fantastiska. Läkarna är superkompetenta både här o i gbg o jag är så imponerad av deras intresse för sitt jobb. Det märks verkligen att de brinner för det de gör. Bara en sån sak som att dr Inganäs ringde flera ggr t gbg för att kolla hur det gick m Sander är ju fantastiskt.

Finns högkostnadsskydd när det gäller att vara inlagd o man betalar aldrig mer än 1200:- för det i månaden. Tänk sedan när Sander föddes o var så sjuk. De fick ringa in första bakjouren för att kunna rädda livet på honom o andra bakjour fick komma in senare då dr Inganäs åkte m Sander t gbg. En specialbyggd ambulans hämtade honom i en särskild kuvös o väl framme i göteborg fick han kvävebehandling utan tvekan. En väldigt kostsam behandling o vi behöver inte betala en krona. Dessutom fick jag o Daniel åka taxi t gbg då madde tog bilen hem o även den resan stod landstinget för. Sander hade flera läkare o sköterskor o första dygnen fanns alltid minst en sköterska som stod vid han säng dygnet runt o vakade. Samma sak första tiden i trollhättan då vi var isolerade. För att inte tala om alla mediciner som ständigt pumpades i hans lilla kropp, o alla maskiner som övervakade hans tillstånd o varnade o pep så fort ngt var lite galet. Kan ni fatta vilken grej?!? Hundratusentals kronor som det kostat o vi har det så bra o har möjlighet att få den vården! Hade vi bott någon annanstans kanske vi inte hade kunnat rädda vårt barn...

Det jag är mest fascinerad över är all personal. Undersköterskor, sjuksköterskor, barnmorskor, barnskötare, läkare osv som är sååååå underbara o kompetenta! Goa härliga Annika som var med o förlöste mig kom in till oss igår o jag blev så glad över att se henne. Var precis när Sander dippade lite o krävde mer syrgas så jag var kanske inte jättefokuserad men roligt var det att byta några ord med henne. De fick adressen till bloggen när vi var i göteborg för att de skulle kunna följa oss o många av dom har varit inne o läst flera gånger. Jag hade ju legat så länge hos dom o lärt känna dom lite grand o det var ingen som trott att det skulle bli så allvarligt när han kom ut. Allra helst inte eftersom han skrek o var ok det allra första. Jag förstod på dom att många av dom var ledsna över vad som hänt o Annika berättade att hon inte kunde sova en blund när hon kom hem för att hon var så orolig över hur det gått för oss så hon gick tillbaka t jobbet tidigare för att kolla läget. Gud så skönt det är att veta att de bryr sig om oss o att vi (Sander) berört så många människor! När jag ser någon av dom som arbetar på anten/förlossningen får jag alltid en kram o de blir sådär hjärtligt glada över att se mig. Samma var det i Gbg när vi kom tillbaka. Skillnaden då var bara att det var tråkiga omständigheter som gjorde att vi var där o jag var kanske inte lika glad o uppåt då...

Jag är så himla tacksam för att vi bor där vi bor o att vi får all den här hjälpen. Försäkringskassan är inte helt lätta att tas m alla gånger, det håller jag med om o vi har inte riktigt fått de pengarna vi ska ha men att man ändå får ersättning i såna här situationer o kan vara hemma två föräldrar för att vårda barn under så lång tid. O det bästa av allt - att vi har möjlighet att vara hemma så länge med våra barn! Jag har faktiskt ett helt år kvar att ta ut på Caspian o han är snart två:-) Inte kul alla gånger att snåla på dagarna då det kan bli tight emellanåt men det är SÅ mycket värt det. Att få vara hemma med barnen o njuta av dessa underbaringar gör det lätt att avstå från en hel del lyx:-)