...att kunna gå in till Sander utan en gigantisk klump med oro i magen. Nu går jag in till honom med glädje. Varje gång jag klev in i hissen i göteborg eller gick i trappan upp till neo slog mitt hjärta ett extra slag. Ett extra slag för att jag var så jävla rädd för vad som skulle möta mig när jag kom in genom dörren. Jag hatade verkligen den känslan. Där stod de en gång i halvtimman o skrev ner alla siffror som stod på skärmen. Hur mkt han kissat, vilka mediciner som getts när, åt vilket håll hans huvud legat det senaste, om han legat på mage eller på sidan, hur mkt han ätit, svaren på proverna som togs typ en gång i timman i början, hur han syresatte sig, blodtryck osv osv. Här skriver de temp när den tas nån gång ibland, om han bajsar, om han blivit vänd, ur cpap, syresättning, hur mkt mat han fått, blöjbyten el om ngt annat särskilt har hänt. Men de skriver det inte alls så ofta. Fatta vilken skillnad! De behöver inte längre följa upp honom en gång i halvtimman för att han mår så mkt bättre! Åh vad jag är glad för det!
Han har sugit på bröstet lite ikväll också o vi hade en mysig stund jag o lille Sander. O så vägde vi honom. 1800 g exakt. Det går åt rätt håll! Nu ska jag ta en smörgås sedan pumpa lite o försöka sova. Blir nog ingen hemgång för mig imorgon heller för Caspian har jobbig hosta o feber. Både Linn o Timmie är bjudna på två olika barnkalas imorgon så de har ngt roligt att se fram emot men jag är så ledsen att jag inte kan åka hem. O kanske blir det ingen middag på söndag heller. Om inte Daniel o Caspian kan vara med vill jag inte fira utan då får vi skjuta på det t nästa helg el ngt. Det ordnar sig. Vill helst inte fira alls om jag ska vara ärlig men tillsammans med de allra närmsta kan det väl bli mysigt ändå. När det nu blir. Skulle vara katastrof om jag blev förkyld nu hursomhelst o det kan vi inte riskera.
Trevlig helg allihop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar