Har inte sovit så bra. Skulle ta antibiotika vid 2 o när jag väntade på att de skulle komma m proviva surfade jag runt lite snabbt o halkade in på familjeliv där jag fått meddelande från mamman jag skrivit om som har en mkt svårt lungsjuk son. Hennes vatten gick v 22+0 och han föddes v 28+6 och lungorna hade inte kunnat utvecklas pga den tidiga vattenavgången. De låg på östra flera v o vårdades här i nio månader... Har låg i respirator i många veckor och pga det utvecklade han lungsjukdom. Nu har han syrgas o är drygt 2 år. Har läst att det oftast blir bättre ju större de blir men tänk om vi skulle tillbringa såååå många månader till på sjukhus! Vi som dessutom har tre barn därhemma. HUA! Mitt vatten gick ju ännu tidigare än hennes o det finns inget som säger att vi skulle ha tur o klara oss undan... Usch. Vissa dagar är jag så positiv o tänker att det ska gå bra men sen blir jag påmind om fallen som blir mindre bra o då blir jag orolig... Men som jag skrev en annan dag då jag berättade om detta har vi ju ändå haft otrolig tur. De flesta bebisarna föds direkt vid så tidig vattenavgång o klarar sig inte. Ett under att bebis är kvar i magen än!!! Ju mer han växer desto mer volym får lungorna o desto lättare får han att klara sig utanför magen. Så vi fortsätter satsa på 34 fulla veckor. Tänk att jag först hoppades på v 22+0 så jag skulle höra t förlossningen o de skulle försöka stoppa om jag fick värkar, sedan var nästa mål v 23+3 då det hade gått 48 h sedan cortisonet o bebis skulle ha lite ökad chans. Nästa steg var naturligtvis varje dag men stora målet var v 25+0. Jag ville det SÅ mycket! Vi tog oss dit också o de började köra ctg varje dag för att ha lite mer koll på bebis som verkade må bra. Sedan har det varit vecka för vecka, 27+0 var ett viktigt mål då de kan ta emot på andra sjukhus o jag fick flytta närmare hem. Nu har jag siktet inställt på 30 fulla v i första hand, sedan är nästa lite större mål 32+0... Ja. Man blir liksom aldrig nöjd utan vill bara längre, längre fram o ge bebis så goda förutsättningar som bara är möjligt!
Igångsättning är v 34+0 om inte bebis kommit innan dess och det är på min 30-årsdag den 10 maj. (som jag inte tänkt fira mer än med de allra närmaste som det är nu. får ta det längre fram) I början ville jag absolut inte föda barn den dagen men efter den här långa, jobbiga kampen skulle det faktiskt vara ganska fint att få dela den dagen med bebis. Jag lär inte lägga beslag på dagen precis utan han får ha den för sig själv. Skulle ju fylla jämnt samtidigt isf. Nu är det inte särskilt troligt att vi går så länge men man måste få drömma o ha små mål här i livet!
Ska äta frukost o hoppa in i duschen. Snart kommer min underbara familj!!!!! Jag längtar o tårarna rinner bara jag skriver om det. Ska försöka låta bli att gråta men nu är det ju för att jag är så glad över att få träffa dom! Hoppas på en mysig dag tillsammans och att läget fortsätter såhär ett tag till med bebis.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar