Några rader till...

Visst är det märkligt hur kroppen reagerar i såna här "kris-situationer"? Häromdagen läste jag tillbaka lite om tiden i göteborg och allt det där som hände i början kommer jag inte ihåg!!! Helt galet! Är ju inte så längesedan men det finns liksom inte där hur mkt jag än försöker plocka fram det. Är väl kroppens sätt att hantera jobbiga saker och det är när jag inser detta jag blir så otroligt glad för att jag började blogga om den här tiden. Så jag kan minnas hur det var, hur jag kände och hur jag mådde... Ja. Detta är inget man önskar någon. Vi har ju ändå haft tur att det hittills gått så bra men en så lång tid på sjukhus med ständig rädsla för vad som väntar runt hörnet är rena terrorn. För att inte tala om hur jobbigt det är att vara ifrån familjen... Nu har vi iaf mindre dagar kvar som gravida än jag redan legat här o det är skönt att veta att det går åt rätt håll!