onsdag 6 april 2011

Snabb uppdatering!

Ctg-kurvan perfekt på morgonen. Temp 37,0 och crp har sjunkit. Med största sannolikhet var det förkylningen som orsakat misstanke om infektion o vi får se vad dr säger ang antibiotikan när de rondar. Men har jag börjat ska jag nog äta klart en kur skulle jag tro. Skönt att vi åter är på banan! Känner mig mkt lungare idag.

Malin o Jennie kunde inte komma pga sjukdom så kanske kommer Madde en sväng o håller mig sällskap. Vi får se.

Ha en bra dag!

4 kommentarer:

  1. Hej!

    Jag vill bara skicka dig en hälsning och säga att jag tycker du kämpar på så bra! Vi känner inte varandra men jag kom in på din blogg av en slump (minns faktiskt inte hur) och kände direkt att jag var tvungen att följa din, bebis och din familjs resa!

    Är själv i v 34 nu och hade precis som du en strulig start med blödningar osv. Har hela tiden varit rädd för exakt det du råkat ut för med tidig vattenavgång och det är nog därför din resa berör mig så mycket.

    Kämpa på! Tids nog får du träffa din bebis, men inte riktigt, riktigt ännu hoppas vi :-)

    SvaraRadera
  2. Hej tjejen!

    Hittade din blogg på FL och har följt dig ett tag nu, och måste berätta hur mkt jag beundrar din positiva inställning och kämpaglöd!

    Jag har själv legat inlagd från v 27+0 till 33+1, pga blödningar och påverkad livmodertapp. Är hemma nu, men fortsatt sjukskriven med sängläge och vila, är i v 34+3, så hoppas ju att det dröjer några veckor till för oss båda!

    Känner med dig otroligt mkt när du beskriver saknaden efter familjen, har själv en 3-åring hemma, och tiden vi tvingats vara isär har nog satt ganska djupa spår i mig, under 4:e veckan som inlagd fick jag ett sammanbrott och trodde jag aldrig skulle bli normal igen. Tänkte hemska tankar som att jag ångrade graviditeten och att jag bara ville åka hem och skita i allt, det fick gå som det ville. Efter det mådde jag ännu sämre när det dåliga samvetet kom, och fick kuratorstöd. Sakta men säkert mår jag bättre, men denna resa är inget jag önskar någon!
    Känner så med dig och önskar av hela mitt hjärta att allt går väl för oss båda!
    Stor Kram

    SvaraRadera
  3. Vad var det jag sa, killen klarar sig! Och du med förstås, fattas bara. Noterar att det är V29+, nu börjar det likna något.
    Jag fortsätter dock att hålla mina tummar när de inte har något annat för sig.
    Fler kramar

    SvaraRadera
  4. Lotta: Tusen tack för fina ord. Det värmer! Så roligt att veta vilka ni är som läser! Glad att det gått så bra för dig trots allt o önskar dig lycka till!
    Louise: Så roligt att någon skriver som vet hur det är och som verkligen förstår! Är ingen dans på rosor det här. Som jag skrivit innan lever jag i total förnekelse o försöker att inte tänka på barnen o daniel där hemma. Lättare sagt än gjort men det skulle vara så jobbigt att ligga här o gråta dagarna i ända. Man måste också få tillåta sig att tänka alla mörka tankar och inse att det är helt normalt. Det skulle nog alla göra mer eller mindre i den här situationen. Bra att du tog hjälp av kurator. Det är toppen! Håller tummarna för dig också!
    Stig: Så glad jag blir över dina fina kommentarer. Så roligt när ni skriver några rader. Hoppas allt är bra med er!
    Kram Malin

    SvaraRadera