Varje gång daniel o barnen åker ifrån mig blir jag så ledsen...

Jag vill inte att det ska vara såhär! Jag vill inte vara den som blir lämnad ensam kvar. Dag efter dag efter dag... Jag vill inte vara den som tvingas gå ifrån mina barn trots att de gråter o skriker efter mamma... Dom behöver mig och jag behöver dom. Så vansinnigt jobbigt det här. Jag hatar avsked!!!

Vi har haft en underbar dag tillsammans. De var här redan innan 10 o vi gick t lekterapin där de lekte med alla världens olika saker och hade jättekul. Spelade spel, målade gipsfigurer, lagade mat i lilla köket, klädde ut oss, spelade airhockey, innebandy, åkte på bilar o körde runt dockor... Finns verkligen något för alla åldrar där o personalen är fantastisk! Åkte sedan t överby o åt lunch på briggen så barnen kunde hoppa i bollhavet. Några affärer hann vi med också innan vi åkte tillbaka t hospitalet o gick upp t rummet. Här spelade vi spel o såg på film, läste böcker o åt godis. Caspian o daniel tog sig en liten tupplur medan vi andra roade oss med annat. Gick ner t cafeterian o kollade läget o sedan var det matdags igen så daniel o caspian hämtade pizza medan vi andra spelade spel. Efter maten grejade vi lite här på rummet o sedan gick vi ner t lekplatsen där barnen busade runt o hade superkul. Har varit en underbar dag tillsammans med familjen men det är så himla jobbigt när vi måste skiljas åt. Lite tv nu sedan blir det sängen för mig. Tidigt. Är inte van vid så här mkt liv o rörelse o är helt slut;-) (åker naturligtvis i rullstol mestadels av tiden o anstränger mig inte alls. Vill inte ha det på mitt samvete om det skulle sätta igång. Är ganska övertygad om att de har rätt i att det är hormoner o inget annat som sätter igång en förlossning o att jag nog inte kan påverka det men bättre att ta det säkra före det osäkra!)

Imorgon kommer Sandra o på kvällen kommer nog Daniel för att sova här hos mig. Om det funkar därhemma m barnen vill säga. Tänkte att vi kanske kunde gå på bio o ha lite mysigt jag o daniel!