torsdag 31 mars 2011

En liten dipp på ctg:n idag...

Blev så uppskrämd sist det hände i göteborg o det hänger liksom kvar. Idag var det en liten dipp på knappt en minut där hjärtslagen gick ner men både bm o dr är helt lugna o säger att det är fullt normal o inget att oroa sig för. Lättare sagt än gjort iofs men jag har bett att få köra en till ikväll som förhoppningsvis kan lugna mig. Som de säger förekommer det här hela tiden. O skulle man kolla alla gravida dagligen skulle man upptäcka en hel del! Fortsatte köra kurvan 20 min e dippen o då vart den perfekt igen:-)

4 kommentarer:

  1. Malin!
    Lita på proffsen, dvs bm och doktorn de lär ju ha en viss vana att tyda allt som kan skapa orosmoln. Vi fortsätter att hålla tummarna, det verkar hjälpa.
    Nya kramar
    Stig och Agneta

    SvaraRadera
  2. Hej du. Jag kommer inte att vara på NÄL på måndag för nu är vi hemma. Jag är sååååå trött och såååå glad att vara hemma. Jag funderade ett slag på om jag skulle försöka söka upp dig på sjukhuset men vågade inte eftersom det fanns misstanke om vattkoppor hos Signe. Det är ju inte så käckt för den som är gravid att komma i kontakt med det.

    Härligt att läsa att du blivit något mer mobil. Jag vet att jag hörde om liknande fall när jag låg inne och drömde om att själv komma så långt, men icke.

    Trots alla omständigheter så måste man verkligen säga att det ser ljust ut för den lille krabaten där inne. H*n kämpar sannerligen på. Och du med...

    Webb-kram från mig.

    SvaraRadera
  3. Aja baja bebis inte skrämma mamma:) Dessa rackarungar.
    Bra att kurvan blev bra igen. Kram Maria

    SvaraRadera
  4. Bra att vi blogjunkies ger varandra kommentarer. :-) Bara vi vet vilket fix det är att få lite uppmärksamhet på det sättet. He he...

    Vattnet gick 23+3 för mig och Signe kom 26+5. Fast egentligen började joxet långt innan. Jag fick en första blödning med vad jag tror var lite fostervatten, även om jag aldrig kan bevisa det, i v. 11. Allt akutgyn såg var blod och att det jag sett först var vattenblandat trodde de inte på. Men med tanke på hur det gick sedan så tror jag ändå att jag hade rätt. Sedan hade jag blödningar till och från hela graviditeten. Men Signe är, utöver sin matvägran, frisk och kry. Lungor, hjärta, hjärna, tarmar, ögon - allt ser bra ut.

    /Lina

    SvaraRadera