Tänk att man ska behöva förbereda sig på...

...att ens nyfödda lilla lilla bebis kan komma att läggas i en plastpåse för att sedan bäras iväg till alla maskiner. Det är precis så de gör när de är så tidiga. Huden är så ömtålig o kan inte hålla kvar vätska o fukt...

Först fick vi mardrömscenariot uppmålat för oss. 50 % chans att bebis skulle klara sig om han skulle födas då vi kom in t östra i v 23+1. Tack gode gud tog det två v innan vi m säkerhet kunde veta att det var vatten o det har nog varit min räddning på sätt o vis. Hade jag fått det bekräftat redan v 21+1 då jag vaknade av ett plask o jag då hade vetat det jag vet idag - att nästan inga barn stannar kvar i magen när vattnet går den tiden o att det då innebär att de inte kan leva hade jag blivit tokig. En tjej jag pratat mkt m på fl råkade ut för just det. Vattenavgång I kombination m blödningar o att hon öppnat sig för tidigt o hon var sängliggande på gyn. Hennes Viggo klarade sig inte då han föddes v 21+0. Hela den historien är så vidrig. Då hon inte nått 22 fulla veckor hörde hon inte t förlossningen utan fick föda på gyn. På toaletten. Över ett bäcken. Som de sedan tog o la ett lock på o ställde åt sidan medan hon fick vänta i 7 (!!!) timmar på op för att få ut moderkakan. SJUKT att det går till så i Sverige 2011!

För att återgå till oss så har ju tiden tickat på som ni vet. Första målet i gbg var att cortisonet jag fått skulle hinna verka (värka? har blivit helt störd o hospitaliserad o kan inte ens stava längre!), 48 h skulle gå helst. Sedan pratades det mkt om att varje dag är värdefull o har vi nått 25 fulla veckor såg allt betydligt ljusare ut. (vet ingen statisitik på överlevnad men kanske 70-80% klarar sig el ngt) Sedan var det v 26 o v 27. O allt tickade på "som vanligt". Alla var mäkta imponerade av att det gått så lång tid sedan vattenavgång o att bebis verkade må så bra var väldigt positivt. Som jag skrivit tidigare är det väldigt ovanligt att det går såhär länge e vattenavg o jag sträcker på mig lite extra över allt beröm. (även om det kanske inte är ngt jag kan styra över haha) Så blev det tal om flytt. O jag blev livrädd för att lämna all underbar personal jag lärt känna, och framförallt den expertisen som finns på östra. Men - det betydde att vi inte längre är i behov av den intensiv-vården o det är ju underbart!!!

Nu är jag här. På Näl. O har väl landat lite i det men det tar ett tag att komma in i deras rutiner o hur de arbetar här. Känner mig genast mkt mer ensam än jag gjorde i gbg då jag dels hade maria men också hade "lärt känna" personalen o alltid hade dom att gå till om jag var ledsen. Här finns det också folk hela tiden men man känner sig inte lika bekväm m att gråta hos ngn man inte ens vet namnet på... Att gråta m ngn överhuvudtaget är inte min starka sida direkt. Jag är gärna ensam då. Eller... med min fina dajjen kan jag gråta som jag vill utan att det känns jobbigt. O i det här läget är han ju också ledsen så då får vi trösta varandra! På östra fanns också så många andra i liknande situation man kunde prata med o det gör det inte här.

Har fått info av en barnsköterska som jobbar på neo. Väldigt bra information o jag fick åka rullstol över dit för att se hur det ser ut där. Fina lokaler o allt kändes så lugnt o avslappnat. Just nu hade de inga sådär pyttesmå bebisar så jag fick följa med in i rummet där de har kuvöser o kolla hur allt fungerar. 3 platser för de minsta har de o det har aldrig hänt att de behövt skicka ngn vidare pga platsbrist. Informerade om respirator, cpap, sond, slangar i naveln o elektroder på magen. Gick igenom mkt bra grejer om pumpning, amning, syrgas, vattensäng, familjerum, övervakning, solning pga gulsot osv o det kändes både bra o dåligt. Bra för att jag känner mig hyfsat insatt i hur det kan komma att bli (kommer ändå bli en stor chock förmodligen om vi måste gå igenom det) men dåligt för att jag återigen blir så rädd. Jag vill inte ha en sån liten sjuk bebis!!!!!

Ska be att få prata m barnläkare här o gå igenom det här m lungorna en gång till. De flesta säger att det ser så fint ut o att det nog inte är ngn jättefara men en del är inte lika optimistiska. O så är det inte ovanligt att barn e långvarig vattenavgång blir lite "vanställda" i fötter o händer då de inte kan röra sig på samma sätt o det brukar kunna gå att träna upp m sjukgymnastik men det vill jag också veta lite mer om. Det största problemet är att jag vill att ngn ger mig facit o talar om hur allt ska bli - o det är ju en omöjlighet...

Tack för alla fina kommentarer jag får! Blir så himla glad för det!
Ska kolla över tv-programmen för kvällen o äta lite godis. Blev erbjuden pizza idag med men nån måtta får det väl vara på lyxen;)

Ha en trevlig kväll allihop! Tänk att på tis når vi ännu ett viktigt delmål - 28 fulla veckor! (peppar peppar)