Jag reser mig igen!

Även om det blir svårare för var gång. Men jag ger inte upp. Tänk att det här inte är en hundradels så jobbigt som det är att ha barn på neo m pipande maskiner o andningshjälp o sondmatning o allt vad det nu är... värre lär det bli så jag måste hänga i o samla kraft inför vad som komma skall. Även om jag går över 30 fulla veckor är det en mkt liten bebis som kommer ut. O som kommer behöva mkt hjälp. Det är bara att allting är relativt. Jag tänker att det är "safe" bara för att vi isf kommit så långt men det är ju för att jag jämför m om bebis hade kommit redan v 23. Vår bebis kommer bli prematur o förmodligen behöva hjälp med både det ena o det andra. Det är bara att tugga i sig o acceptera. Hur mkt jag än önskar att det vore annorlunda...

Ctg perfekt idag också på 10 min. Igår fick jag bära min egen bricka m mat för bm men idag jobbade en annan som sa att jag absolut inte ska göra det. Olika bud hela tiden. Toa, säng, matsal fortf iaf o jag kan röra mig lite på avdelningen. Dagen igår var härlig. Jag o Maria, min rumskompis pratade o skrattade massor o så kom ju barnen, D o Robin o Ellen. Vi var ute en sväng vid lekplatsen o det var underbart att få se dom leka även om det bara var för en kort stund. Timmie o Linn körde mig i rullstolen en bit o sedan tog Daniel över. Jag gick upp o vilade lite medan de lekte klart o sedan tog de m sig mat upp o vi åt tillsammans. De var ju på lek o bus innan o robin o ellen hade tid att passa på kvällen så det blev inte så lång stund vi fick tillsammans. Men bättre än inget!!! Är fortfarande jobbigt att prata om när de åkte igår. Jag blev så ledsen för att de var så ledsna. Önskar så att jag kunde vara hemma med dom men vi har just nu inget val. För bebis skull är det värt det! Vi kämpar på o tar nya tag även om tårarna ligger där o lurar idag också. Så himla jobbigt när man väl gråter för då gör man det med besked o det finns liksom ingen hejd! O efteråt blir jag så trött, så trött. För att klara av det här måste man tänka positivt o försöka se det som är bra. Skulle jag ligga i sängen o gråta dagarna i ända skulle det bli outhärdligt. Inte bara för mig, utan också för alla runt omkring som bryr sig. V 26+5 idag o snart når vi 27 fulla veckor. Helt otroligt!!!!!

Tillväxtultra imorgon. Ser fram emot det samtidigt som jag är livrädd för vad det ska visa. Händer tydligen att bebisarna blir tillväxthämmade vid långvarig vattenavgång. Håll tummarna för att han växer som han ska o att allt ser fint ut! Inte så mkt vatten fn tror jag men det har varit en hel del några dagar innan (som jag upplever det) o förhoppningsvis fyller det snart på igen.

Ha en bra dag allihop o njut av livet! Det finns så mkt att glädjas åt o livet går inte i repris!