Väntar fjärde barnet o det har varit strul från början den här graviditeten m blödningar, lågt sittande moderkaka, bakteriell vaginos o nu prematur vattenavgång sedan v 21+1. Bf den 20 juni men vi räknar inte med att bebis stannar så länge till i magen. Tyvärr. Har legat m strikt sängläge en lång tid o tillbringat fyra v på östra i gbg, 10 mil ifrån min familj men ligger nu på NÄL.
tisdag 1 mars 2011
Blir så ledsen...
Ringde hem för att säga godnatt t de barn som fortfarande var vakna o fick prata m Timmie. O han grät o var så ledsen. Jag blir tokig på detta! Jag vill inte att de ska må dåligt!!!!!
Fy vad jobbigt när de blir ledsna över telefon. Har ni fått råd och stöd när det gäller HUR man hanterar grejen med ungarna på bästa sätt?? Finns det möjlighet för dem att ha nåt typ av helgboende i Götet så ni kan umgås lättare i alla fall på helgen. Det är så sjukt när man tänker på att man måste dela på en familj när det händer sånt här. Man känner sej så ensam ju och skulle verkligen behövt dem där hemma JÄMT. Minns att jag bröt ihop fullständigt då jag lades in med L och B i magen, och J skulle fara hem. Självklart så kom ångesten som ett brev på posten och jag fick så gott som panik av tanken att bli ensam kvar. Minns att nån smått klumpig person sa nåt i stil med; "Men när man bryter tex armen och läggs in, inte har du din sambo med dej då??" IDIOT var min första tanke! Tycker inte en bebis i magen (som kanske tänkt titta ut för tidigt), går att jämföra med en bruten arm. Ja berättade som det var, att vi (Jag och Jörgen) typ aldrig är ifrån varandra och att det därför kändes rätt hårt. Hon suckade och gick vidare. Man är ju ûberkänslig när man ligger sådär, och då får fan alla se till å va snälla, eller hur?! Oj vad lång det blev nu... förlåt. Hoppas du får sova gott i natt Malin <3 I morgon tar vi nya tag!
Fy vad jobbigt när de blir ledsna över telefon. Har ni fått råd och stöd när det gäller HUR man hanterar grejen med ungarna på bästa sätt?? Finns det möjlighet för dem att ha nåt typ av helgboende i Götet så ni kan umgås lättare i alla fall på helgen. Det är så sjukt när man tänker på att man måste dela på en familj när det händer sånt här. Man känner sej så ensam ju och skulle verkligen behövt dem där hemma JÄMT. Minns att jag bröt ihop fullständigt då jag lades in med L och B i magen, och J skulle fara hem. Självklart så kom ångesten som ett brev på posten och jag fick så gott som panik av tanken att bli ensam kvar. Minns att nån smått klumpig person sa nåt i stil med; "Men när man bryter tex armen och läggs in, inte har du din sambo med dej då??" IDIOT var min första tanke! Tycker inte en bebis i magen (som kanske tänkt titta ut för tidigt), går att jämföra med en bruten arm. Ja berättade som det var, att vi (Jag och Jörgen) typ aldrig är ifrån varandra och att det därför kändes rätt hårt. Hon suckade och gick vidare. Man är ju ûberkänslig när man ligger sådär, och då får fan alla se till å va snälla, eller hur?! Oj vad lång det blev nu... förlåt. Hoppas du får sova gott i natt Malin <3 I morgon tar vi nya tag!
SvaraRadera