tisdag 1 mars 2011

Så har jag ballat ur igen då o fulgråtit i vad som känns som en evighet!


Fick bita mig i läppen många gånger under tiden barnen var här för att inte gråta. Både Timmie o LInn har legat hos mig i sängen o bara myyyyst. Åh vad jag bara ville få följa med hem o få tillbaka mit liv!!! Vi har haft en mysig dag tillsammans m lite av varje. Lite film, lite spel i telefon, lite stämpling o så har de målat figurer o spelat dockteater för mig. Linn blev tyvärr dålig i magen o fick diarrée o var på toa flera ggr så nu får vi väl se vad som händer med det... Aja. Inget vi kan styra över. Hoppas att jag har ett bra skydd!

När de ringde o sa att de var här bröt jag ihop första gången för dagen då usk sa att rummet vi skulle vara i (får inte vara inne på avd pga infektionsrisk) inte var ledigt. "O det förstår du väl att vi måste boka först?" Nej. Det förstår jag inte. Om ingen talat om det för mig. Skulle höra sig för om jag fick lämna avd o det fick jag så sängen m mig i åkte ner t cafeterian där jag fick ligga för allmän beskådning. När jag skulle upp t toaletten körde min goa barn mig upp i rullstolen alldeles själva. Madde vaktade våra grejer under tiden.

O så... när de skulle åka kunde jag bara inte hålla mig! Blir så besviken på mig själv för det. Inte för att de inte ska se att jag är ledsen för det är klart de ska. Men inte det allra sista innan de ska åka härifrån o det är den bilden som kommer följa dom nu... Men det går bara inte hålla emot!!! Timmie sa flera ggr att han inte ville åka hem. Att det är jobbigt när jag inte är hemma o allt inte är som vanligt. Att han vill vara med mig. O det är så fruktansvärt att inte kunna göra ngt så han mår bra o känner sig glad igen! Mina fina barn det gör mig så ont! Tänk om jag får ligga här t sommaren (vilket jag såklart ändå hoppas). Caspian kommer lära sig nya ord o kanske prata en hel del, Linn kommer utvecklas o bli lite större o förstå mer, Timmie kommer tappa tänder, läsas läxor, åka på aktiviteter... allt sånt utan att jag får vara delaktig! Vårfest på förskolan kommer jag inte kunna vara med på tex o allt känns bara för jävligt just nu.

Förlåt men jag måste få skrika o svära o gråta o gnälla. Jag orkar inte det här!

5 kommentarer:

  1. Fina Malin, jag läser Din blogg och har kommenterat tidigare, men det vill inte visa sig1 Konstigt! MEN det viktiga är att du vet att jag tänker på dig! GRÅT Malin!!! jag vet hur jobbigt det är att behöva visa sina barn när man är ledsen, men ibland går det inte att hejda. Man gör så gott man kan!
    jag tänker på dig varje dag ska du veta och hoppas allt går vägen. Du är ju i de bästa av händer nu!
    Kram på dig <3

    SvaraRadera
  2. Besöken från familjen är sagolikt underbara, men ångesten när de åker är.... finner faktiskt inget ord. Hemsk, räcker liksom inte. Vet att det inte går att hålla gråten borta. Rasmus låg tätt intill mej med en gång och sa ungefär samma sak. Gråtklumpen sprängs nästan i halsen. Rösten bär inte den heller, utan darrar mest. Nu får du fokusera på allt det roliga i stället Malin. Ungarna överlever alltid, det vet du. Snyt sej nu gumman och tänk framåt för det är DIT vi ska. Sängen på sjukhuset är inte förevigt. STOR kram från "grannen" Malin!! Ps. Hälsa syrran att jag diggar den korta frissen skarpt ;0P Ds.

    SvaraRadera
  3. Provar igen om det fungerar...

    Linda T

    SvaraRadera
  4. De funkar!!!
    Jo, de jag har skrivit några gånger förut, vet inte om du kan se de men jag kan det inte, -så med risk för att låta tjatig tar jag det igen ;)
    Vet du att lillan/lillen är beräknad till 20 juni? -Klart du vet, men vet du att de är min födelsedag?
    De måste ju betyda nåt bra!? Jag menar, de är lite bättre virke i den sorten som är beräknad till då, lite tuffare liksom... Ta det från en som vet ;)
    Så det är ju de bästa av förutsättningar under omständigheterna som blivit. :)
    Kram på hela familjen!

    SvaraRadera
  5. HEJ KÄRA KÄRA LILLA MALIN!!
    HÄR KOMMER NÅGRA RADER FRÅN EN GAMMAL, MEN ÄNDÅ HOPPAS JAG KÄR VÄN TILL DIG.
    FICK GENOM LENI REDA PÅ DETTA, HAR LÄST I DIN BLOGG, O MINA TÅRAR RINNER. ÄR DETTA MIN LILLA MALIN FRÅN FÖRR, NÄR DU VAR TRE ÅR OCH VI LÅG PÅ DIN LILLA SÄNG, DU PÅ MIN ARM OCH JAG LÄSTE SAGOR. SER DINA FINA SMILGROPAR FÖR MIG NÄR JAG VILL!!
    VAD DU FÅR KÄMPA NU, MEN DU VERKAR SÅ STARK MODIG O KLOK, SÅ JAG ÄR ÖVERTYGAD OM ATT DU KLARAR DETTA!! TÄNKER PÅ DIG VARJE DAG NU. OCH SKA FÖLJA DIN BLOGG DAG F DAG. MÅNGA KRAMAR INGER (P) JONSSON

    SvaraRadera