torsdag 3 mars 2011

Så bra det kan bli under omständigheterna...

Nytt ultra har gjorts precis för att kika in till bebis. Lite vatten fortfarande o det hade kommit en rejäl skvätt precis innan de hämtade mig så kanske har det varit lite mer innan iaf. Typ 18 mm o det är dåligt. Men inte tomt! Så länge det finns lite grand brukar det inte vara katastrof. Bebis rör på sig hela tiden o hickade under ultra så hela dosan hoppade:) Var en ung läkare först o hon hade svårt att se magsäck o urinblåsa då det tydligen blir mkt skuggor då det är lite vatten så hon hämtade överläkaren som kom o gjorde en extra koll. Vatten i magsäck o urinblåsa vilket är bra. Som dr sa "Det är så bra det kan bli under dom här omständigheterna." O så ska det fortsätta. Än ska ingen bebis kika ut! Det har jag bestämt. Vi väntar till vi passerat v 32 åtminstone så ser vi läget då. Viktskattning o nya mätningar ska göras början nästa v o så länge man ser att bebis växer som han ska är det ingen fara på taket. Mer än lungorna då som är mitt huvudbry hela tiden!!! O ingen kan heller svara på hur det är m den saken. Förrän han föds. Ska kunna träna lite emellanåt m lite vatten men man vet aldrig. Dessutom sa unga läkaren idag att hon tyckte sig se små andningsrörelser därinne. Det är bra!

Tänk så bra vi har det här i Sverige. Att man har tillgång till sån här specialist vård m duktiga läkare runtomkring sig hela tiden. Att jag kan ligga här på sjukhus utan att bli ruinerad. Maten är inte den godaste jag ätit men det slinker ner. Sängen ok, har ju fått en lite bättre madrass. Jag har tv ( inte så många kanaler men jag klagar inte) o egen toalett. Känner att jag är i trygga händer. Sverige är bland dom bästa i världen på att rädda prematura bebisar o bara det är ju underbart i tider som dessa!

Go Sweden, Go Sweden!

2 kommentarer:

  1. Hej!

    Vad glad jag blir av att läsa om de små positiva framstegen som liite vatten och att bebis fortfarande är kvar. Man lever för det lilla när man ligger där du gör. Blir nästan gråtfärdig när jag läser det du skriver, känner igen mig så otroligt mycket och alla känslor kommer tillbaka, pendlingen mellan glädje och sorg.
    Skickar dig en stor varm kram! Du är stark!
    Kram Carolin (från FL)

    SvaraRadera
  2. När jag väntade Gustav fick jag en rejäl blödning i v.22 och låg inne några dagar. Jag håller med dig om att det är skönt att vi har den sjukvården som vi har i Sverige, även om maten inte är den bästa. Jag håller mina tummar än en gång för att bebisen stannar kvar så länge som möjligt. Kram på Er!

    SvaraRadera