måndag 18 april 2011

Det hade inte hjälpt...


Bild på en sliten fyrbarnsmamma när vi var ute o åt igår. Tänk så skönt att jag numera kan gå så långt jag vill!


...om han legat i magen några veckor till. Lungorna hade ändå varit lika dåliga. Fick vara med när de rondade förut o det är samma som igår. Det står o väger o de väntar på att det ska tippa över åt ngt håll. Vi ber för att det tippar åt det bra hållet o att han kryar på sig snart. För det finns inte så mkt att ta till om det går över på fel sida. Han lär hursomhelst bli liggande i respirator en lång tid o det är inte heller bra men vad ska man göra... Han ska ev få cortison idag också. Hoppas det gör susen. Han är väldigt svullen o får tryckmärken hela tiden av syremätare på hand o fot så de får flytta på den ofta. O vända honom lite oftare nu än innan. Han har kissat ok iaf o det är ett gott tecken. När blodtrycket blir lågt fungerar inte det men så länge det hålls på hyfsad nivå kommer urin i katetern. De har även gett honom högre dos morfin o lugnande. Han var väldigt "vaken" inatt trots medicin o det är ju positivt på ett sätt då det talar för att han är stark men han måste sova för att han ska kunna läka o klara av allt det här. Så han är väldigt nersövd idag. Vi har ju inte ens sett honom vaken.


Idag bara jag gråter o gråter. Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till. Så fruktansvärt att bara kunna stå bredvid o tiita på o inget kunna göra. O tänk hur det ska bli imorgon el på ons då den berömda tredagarsgråten kommer... Bryr mig inte mkt om det nu utan gråter lite här o var hela tiden (måste inte längre ställa mig i duschen o tokgråta där jag är ensam;-) för det går inte stoppa när tårarna kommer. Har undvikit att gå in den vanliga vägen på spec-bb där vi ligger för att så fort jag ser ngn av mina favorit-barnmorskor här grinar jag igen. Fina lena jobbar i köket idag men henne kan jag absolut inte prata med. Inatt jobbade Maryan o i hennes famn grät jag också en skvätt. På sätt o vis tryggt att komma hit där jag känner personalen o vet hur allt funkar. Inom kort ska vi skrivas in på ronald mcDonald o då kan ju även barnen komma hit. Vet inte om vi vågar ta in dom t Sander pga infektionsrisk men Timmie o Linn kanske kan få ta en snabbtitt. Caspian förstår inte riktigt ändå o han har heller inte haft vattkoppor o det är superfarligt för små bebisar. Går ju en del fortfarande o de som har varit utsatt för smitta de senaste veckorna får inte komma in på neo överhuvudtaget.


Känner mig nästan lite lurad på ngt konstigt sätt. Jag har hela tiden vetat att detta var ett möjligt scenario o det är det jag oroat mig för o pratat m läkare o bm om varje dag o ältat o ältat. Men de har lugnat mig o sagt att det inte är ngn fara! Skit att jag fick rätt... När han kom ut skrek han ju o var pigg så personalen som arbetade igår på näl blev väldigt förvånade då vi fick veta att han var så svårt sjuk. Var ingen som hade väntat sig det av personalen...


Haha. Bm skrattade åt mig. Jag stod bredvid sängen när jag kände att jag behövde krysta o fick hoppa upp o lägga mig. De hann precis sätta skalpelektroden o så ville jag trycka på. Men då hörde jag att hjärtljuden var lååååga. Typ 30 el ngt bara o bm kallade på läkare. Jag frågade henne om det var ngt jag kunde göra o frågade om jag inte kunde lägga mig på sidan. Testa sa hon o då gick hjärtljuden upp. Hon tyckte det var bra presterat att jag tog över hennes jobb mitt i krystandet;-) Läste journalen från fölossningen o ironiskt nog står det att jag blev erbjuden sovdos en timma innan han föddes. Jag avböjde då jag nog trodde att det var riktiga värkar jag hade o tur var ju det!!! Hade varit segt att föda m det. Bra att förlossningen gick så snabbt o lätt o relativt smärtfritt men kanske lite väl snabbt för Sander att hinna med. Kan varit en anledning till att han var så medtagen i början. Han hann ju aldrig ställa in sig på att han skulle ut...


Ska ta en dusch nu o sedan gå upp t honom en stund. Är det rel lugnt då ska vi ta en promenad ut i fina vädret jag o daniel. Ingen som vet hur länge det kommer vara såhär kritiskt men d blir väl kvar här ett tag som det ser ut nu. Hur det ska gå därhemma m barnvakt har jag inte ens orkat fundera över men hoppas att det ordnar sig. Kanske kan vi få barnomsorg på fredag också. Får se om vi orkar/hinner kolla upp det under dagen.


Uppdatering: Är ju långfredag då. Jag är inte helt med nuförtiden;-)

2 kommentarer:

  1. Gråta får man och ska man, hur mycket som helst! Satt också och tokbölade på rummet ibland när sköterskorna kom in och det var inte tre dagar efter heller. Min mjölk kom däremot igång efter tre dagar. Inte så konstigt med tanke på att man ju inte gått tiden ut och dessutom kan du ju inte ha din lille skatt på bröstet så att han stimulerar igång saker och ting. Pumpen är dock grym, du ska se att det kommer mer snart. Drick vatten för kung och fosterland bara, särskilt när du förlorar vätska i dina tårar
    :-(
    Hoppas att lite cortison gör susen för grabben. Och hoppas att en promenad i solen ger dig nya krafter :-)
    Jag bjöd in till tjejdejt i entrén på KK, så fick tjejerna ta med kaffe och fika och så satt vi där och skvallrade. Även om det bara var några 50-100 m från neonatal så kändes det som en riktig fika i en helt annan värld.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Hej Malin..
    Grattis till er fina lilla Sander..söt som socker..
    Jag gråter när jag läser om hur sjuk han är..håller tummarna för att det ska gå jättebra för honom..jag finns här & stöttar dig, fråga allt du vill, för er resa är en kopia av våran..vi har gått igenom precis samma sak...jag vet hur ledsen du känner dig, jag grät ofta & mkt, allt kändes oerhört svårt, det gör så ont i hjärtat när man ser sin lille vara så sjuk..Det är jättebra att de ska ge honom cortison, det gör susen...glöm inte att äta & sova ordentligt...
    Hör gärna av dig, ska försöka svara på allt...
    Varma kramar Ulrica 0731-432214 messa om du vill.

    SvaraRadera